TovehTyckerOm

hmhmhmmm...

Ja, nu sitter jag i skolan. Har tränat elevshow sen imorse, nu sitter vi och latar oss, eftersom en av våra gruppmedlemmar dissade våran Moulin rouge dans. Det var synd, lite såhär i  sista sekunden. En som kan dansa kaxig hiphop tack?

Jag har gjort musikprovet, hoppas det gick bra, för då får jag VG i musik.. Känns härligt. Dock tror jag inte att det gick så värst bra. .. Ehum. ..
Igår träffade jag Mathias och Melissa btw. Det var mys. (:<3 Och så kom Fredrika till skolan, äntligen ! :D:D:D Hon var jätteduktig, gjorde fem prov idag, hon är bäst. ^^ <3<3


Känner att det här blogginlägget blev mindre seriöst än vad de brukar , hahaha, xD Jajaja. Jaha, nu gick dom andra två. Känns..ensamt.

Vad ...

"Jag kan inte sova och någonting fladdar i min mage."
"Det här är inte sant. Det här händer inte. Dom där fjärilarna måste dö!"


Jag har varit hos Helen i helgen. Eller ja, jag hasade mig dit i typ snöstorm på lördag kväll klockan 22.00 typ, och sen kändes det onödigt att gå hem vid klockan 01.00 . Så jag sov kvar. Nu kom jag hem för inte så fasligt längesen.
Jag känner mig sjukt ofräsch, deprimerad och ledsen. Jag ska snart in och duscha hade jag tänkt. Kanske ska ta ett bad.. Vi har dock inget skum.


Jag saknar dig . Jag saknar dig . Jag saknar dig .



Jag vet inte om det blir någon särskilt vettig blogg idag. Jag är för trött för det.. Men jag letar en topic, försöker få hjälp av Danne, han som är så klyftig. Nej, det  var inte ironi.. Typ en världskonflikt eller nånting. Äh, skitsamma, vi drar lite självömkan in i det hela.

Vad förväntar du av mig? Efter allt jag gjort för folk, gjort och inte gjort, vad förväntas av mig? Att jag alltid ska ställa upp och alltid finnas för folk? Eller vad tror man om mig egentligen... ? Alltså det är sådanadär jävla frågor som dyker upp till och från. Men liksom, på människor så kan det ibland verka som om en person alltid ska finnas där, alltid ska stå där och liksom hjälpa dem att resa sig upp från ett stort fall,. Typ.
Men jag vet inte. Nu ska ingen som känner mig ta illa upp av det här, för det är bara lite random snack om allt och ingenting, det är liksom ... MEN VAD I HELVETE DET ÄR INGET SÄRSKILT, TA INTE ÅT ER AV DET HÄR BARA. Tack.

Jag verkar vara på lite smådåligt humör. Jag tror fan inte ens det är någon idé att chansa på att skriva ett tusenordigt inlägg där det ändå inte kommer stå något vettigt.


Sluta, bara sluta. Snälla

Vart ska man ta vägen när man inte vet vart man ska ta vägen till ?

Life´s moving on. Unfortunatly, it´s moving on without me.

Where do they wan´t you to go, when they ask you to leave?

Where do they wan´t you to go when they know that you don´t know where to go?

What do they wan´t when they ask you to leave,

Where do they wan´t you to go?

En bra fråga är ju vilka som är dom. Men det vet bara du. Varenda människa har ett "dom" inom sig, du vet vilka de är.


Allting går vidare, men jag står kvar på samma plats, som om jag vore rädd för att förändras. Men när saker som sker i livet bara sveper förbi, hur kan det då förvänta sig att man ska hinna med?
Det liksom, sveper förbi, hejar, dunkar en i axeln och sveper sedan vidare. Så står man där med blåmärket på axeln och undrar vem det var som just hälsade. Egentligen. Och när det bara sveper förbi sådär så blir det så att

vissa saker missar man, vissa saker undanhåller folk för en, andra saker ser man, andra upptäcker man,. Vissa saker försvinner, vissa saker dyker upp. När det går så fort, som om det sker med meningen att det ska gå så fort, varför förväntar alla av en att man ska hinna med?

När folk pratar med mig, eller snarare, när jag berättar något för folk, måste jag då innan jag inleder en vanlig konversation berätta och förklara i detalj om alla saker som jag förstår, som personen i fråga då inte behöver förklara för mig sedan? När folk säger saker till mig som är som en jävla självklarhet så blir jag lite sur. Men visst, personen jag talar med vet ju såklart inte att jag förstår det, men VISSA SAKER, är självklara för tamejfan vem som helst som har en "färdig" utvecklad hjärna. (Med detta menar jag då att yngre personer kan ha svårare att förstå.) Och när personen i fråga säger en sådanhär sak till mig, så säger jag till att , jamen, jag vet det där redan, det är ganska självklart för mig. Då blir personen sur. OCH DET ÄR INTE EN PERSON utan det är hur många som helst som blivit sura när jag säger att jag vet redan. Jag ber om att slippa agera vuxen. Men jag är ändå 15, snart 16 år, vissa saker är förståeliga ändå! Ni förklarar och säger att ni vill berätta det ena och det andra för mig så att jag ska slippa agera vuxen, men samtidigt idiotförklarar ni mig totalt genom att förklara saker för mig som om jag vore näst intill helt dum i huvudet? Snälla, snälla, snälla! Bara ge er!
Och ni som är vuxna då. Ni då. Hur känner ni när en översittare kommer och förklarar något för dig som är en ren självklarhet för en stoooor massa olika åldersgrupper? ´
Hur känner ni när någon kommer och förklarar för dig att jorden är rund? 
Påstå inte att det där var ett dumt exempel, för isåfall missuppfattade du det hela. Jorden är rund. Det vet vi båda två, och alla andra. En ren självklarhet alltså.
Så känns det för mig, och säkerligen många andra i min ålder, som blir idiotförklarade. Att någon förklarar för mig att jorden är rund. Någon där ute som känner med mig? Eller emot mig? Sääääg tiiiiiill.
Hela den här jävla grejen känns som E.T phone home typ.

Jag kommer återigen in på det här med hur ofta vuxna förnedrar de yngre. Visst, många har surat ihop över det här, och tycker att jag borde väl kunna se någonting från de vuxnas sida. Och jag menar, är det någon här som påstår att jag inte gör det? Är det säkert. Men faktiskt, jag tänker mig för, det är ju därför jag sitter här och i stort sett debatterar med mig själv, om vad ungdomar förstår och inte förstår, och hur de vuxna tänker och inte tänker.
Men ibland så undrar jag faktiskt hur vi tänker. Allihop. De vuxna är ena riktiga jävla idioter ibland, ganska ofta, samtidigt som min åldersgrupp, ungdomarna, också kan vara riktiga jävla idioter. På sätt och vis går det dock inte att säga såhär, eftersom vi är så olika utvecklade, de vuxna har levt längre än oss och är då automatiskt utvecklade på ett annat sätt, och dom växte upp under andra förhållanden än vad vi gjorde. Till exempel. Jag säger inte att dom är smartare eller dummare, observera det. Jag säger inte heller att vi är dummare, eller smartare. Observera även det.

Jag blir så förkrossad över att uppmärksamheten går till föräldrarna och de vuxna som måste, eller blir tvingade till att ta hand om oss. Vad menar jag med tvingade? Jo, många känner innerst inne så ibland. "Jag är tvungen att ta hand om det här." , "Jag är tvungen att göra det här", o.s.v. Jag vet mycket väl att ni tänker så. Inte alla, det sa jag inte. Men många. Troligen så har väldigt många, kanske alla, tänkt så någon gång. Vi är en stark börda för samhället. De vuxna är också en jäävligt stor börda. Men jag menar inte att någon av dessa grupper är större eller mindre bördor, men det jag vill försöka säga är.. Egentligen. Uppmärksamheten går idag till de vuxna som arbetar med ungdomarna, b.la föräldrar, lärare, politiker, ungdomsförbund och så vidare, och så vidare. Hur mycket uppmärksamhet får vi egentligen? Jag, och min ålder? Jag har många gånger varit med om att jag fått den här känslan att man måste vara över 20 för att bli tagen seriöst av någon som är äldre/vuxen. Det är många ungdomar som varit med om det här, vi läser om det i tidningar, dagstidningar, kvällstidningar, ser och hör det på nyheterna, överallt ! Men vilken uppmärksamhet får det? Ingen vidare större cred precis. Det märks inte lika väl som andra saker, eller hur?
Jag känner mig så nedtryckt av att inte få märkas, få vara lika mycket värd som en vanlig "arbetarkvinna" i dagens skandalösa samhälle.

Jag gräver mig djupt in i all denna sörja. Jag kallar samhället för "Dagens skandalösa samhälle", nästan så att jag tillochmed tänker döpa det till dagens skandalösa jävla samhälle. Det finns många vuxna som känner att de också vill ha mer uppmärksamhet. Uppmärksamhet för att de tar hand om oss, tar hand som samhället, bygger upp samhället. Ja, sådär värst mycket utan de vuxna skulle vi ju faktiskt inte vara. De gör vårat samhälle, de får uppmärksamhet som de ska få, de märks, de syns, de hörs. 
De trycker ner ungdomarna, skyller 80% av städernas kriminalitet på ungdomarna. Det är så, vi står för mycket av all kriminalitet, men vilkas fel är det? Eller så kanske man inte ska säga, men på grund av vad och vilka är det? Varför är vi de som står för kriminaliteten?
Vi får inte höras. Säger vi emot blir det rubriker om ungdomar som gjort uppror. Vi rasar mot samhället.
Det gör vi inte alls! Vi vill bara märkas, visa att finns, att vi inte är bara kriminalitet, misshandel, våld och droger.
Vi är så mycket mer, som jag tidigare nämnt, så är vi Er och samhällets.. Framtid.

Du, vi och ungdomarna

Idag så lät jag läsarna bestämma topics åt mig. Dessvärre blev svaren att jag skulle skriva om alla möjliga saker inom sex. Ehum. Låter ju oerhört bra, verkligen. Men sen kom Bee med världens bästa topic. : Ungdomar, barn och äldre människor - hur smarta dom är! Jag känner att jag inte kommer kunna skriva så mycket om alla tre åldersgrupperna, så därför bestämmer jag mig för att skriva om ungdomarna. Tack Bee !


Se på oss. Vilka otroliga saker vi skapar och gör egentligen. Vi går i skolan, som idag bara blir hårdare och hårdare, och lärarna bryr sig inte alls lika mycket som de borde om eleverna. Eleverna börjar tappa motivationen, de blir trötta, många blir att inte alls må bra, och hemförhållanden (som även det idag blir hårdare och hårdare) gör att vissa elevers psyke långsamt trasas sönder. Detta tar inte lärarna hänsyn till. De pucklar på eleverna med alla möjliga sorters uppgifter, och helt plötsligt när det närmar sig slutet på terminerna, då sätts det en jävla massa prov.
Varför sprider inte lärarna ut proven, så att både lärare och elever får det lättare? Lärarna får mindre att rätta, och eleverna får mindre jobb. Det är prov, efter prov, efter prov. Fattar de inte?
Jag personligen har stått och gråtit inför mina lärare om proven, hur nära jag varit att hamn på Individuella programmet i gymnasiet, pga att min lärare i matten har sabbat mina betyg i matte totalt. Nu kämpar jag för att hålla mitt "Godkänt" vid liv.

Men det är inte bara vi niondeklassare som råkar ut för krockar bland vanliga prov och nationella prov,. Det är alla andra klasser från fjärde årskursen upp till nian. Proven sätts alltid på slutet av terminen. Många lärares ursäkt till detta är att, jamen, det vi har prov på blir vi inte klara med förns i slutet på terminen iallafall? - Jo, det blir vi visst. Det är hetsarbete som gäller i alla olika kapitlen i de olika ämnena. Ni vuxna som då gick i skolan förr. Vad fan vet ni om hur det är att vara vi idag? Alltså, inget elakt menat, men ärligt talat, ni säger att ni förstår oss. Men ni vet verkligen inte. Ni kan inte påstå att ni förstår att vi har det jobbigt , men att vi ska kämpa ändå. För ni förstår inte. Ni kan förstå att det är jobbigt på det sättet att ni själva gått i skolan och det är det gamla vanliga, men hur mycket vet ni om vad som sker bakom skolans stängda dörrar? Era barn säger mycket, men inte allt. Och vissa saker vet vi ingenting om, vi elever, men det sker ändå. Ni kanske inte förstår vad jag menar nu men, lärarna och andra arbetare på skolorna går inte korrekt efter de s.k "vägar" som de ska gå. Men vem gör det egentligen. Inte ett företag är felfritt tror jag.

Men ungdomar är så jävla smarta, men det är väldigt ofta som de blir hindrade från att utföra det de vill. Många har drömmar om att få hjälpa människor i andra länder, att rädda människor, andra vill hjälpa samhällena att bli bättre, andra vill skapa och så vidare, men vi går förlorat om så mycket, eftersom det är så otroligt sällan som vi blir trodda på. Vi blir inte stöttade vi får INGEN SOM HELST SUPPORT! Folk tror oss inte, "Jaja, visst, kul för dig, lycka till." Säger man med en väldig ironi, till oss. Det känns. Vuxna och äldre blir inte riktigt utsatta för samma sak lika ofta idag. Klart att det händer, det sker ju hela tiden, men inte på samma sätt. Dessutom är det ju en otrolig skillnad mellan vi ungdomar och vuxna. Vi tänker inte på samma sätt, känner inte på samma sätt, e.t.c. e.t.c. Ni fattar. Det är ofta ni vill att vi unga ska agera äldre än vad vi är , agera på ett sånt sätt vi inte ens har förmåga till att göra. Vi är unga fortfarande, men även för att vi visar oss smarta och duktiga, så är vi inte i den åldern som vi kanske kan likna oss att vara, så ni kan inte puckla på oss med massa uppgifter såhär. Vi ska hjälpa till i hemmet, vi ska ta hand om skolan, det finns tillochmed elevers föräldrar som blir förbannade om inte eleven kommer hem med MVG:n i fickan. Vilken press sätter inte de vuxna på sina  barn?! Men samtidigt, så vi barn/ungdomar sätter en jävla press på de vuxna också. De ska uppfostra oss och de tar hand om oss och så, det får ni ju en jävla cred för, vilket ni ska ha också. Men vad får vi cred för egentligen? Vad berömmer ni oss för? Vad ger ni oss i gengäld för att många av oss gråter sig igenom skoltiden, skär sig fram för att hålla sig vaken, kämpar starkt,. Vissa går ju fram via glädje, och det är ju bra, dom har en sådan tur, de ska också ha cred, för att dom är starka nog att gå framåt genom skolåren med ett leende på läpparna!
Förstår ni vart jag vill komma?
Ge oss tillbaka, eller dela med er, av den uppmärksamhet ni stulit från oss
Vi är smartare än ni tror, vi är er framtid

Time... after time... after time..

Idag har jag varit duktig. Nästan. Lite iallafall. Höhöh, det verkar arta sig ganska bra för mig just nu. :)

Yes, you heard me! När jag kom hem från skolan idag så tog jag tag i tvätten nästan direkt. Och så höll jag på med det ett tag, sen har jag suttit här och skrivit tidsplaneringen för avslutningsfesten, och så har jag knåpat lite på talen jag ska hålla. Både det på festen och på avslutningen i Säterdalen sen.. Lite nervöst känns det. På tal om avslutning så mobbas lärarna just nu. Dom säger hur kort tid det är kvar, så tittar dom på mig och fnittrar lite hånaktigt sådär,. Bara för att jag är deprimerad över slutet då! Ehum... Iallafall, åter till ämnet. Efter det så städade jag lite, vattnade blommorna (okej, jag erkänner, pappa pysslar tio ggr så mycket mer med sina blommor än vad jag gör med mina..) och dammade av lite grejs. Sen tog jag tag i disken, efter att jag upptäckt att de fruktade bananflugorna har flyttat in, så jag slet ur all ren disk fort som fan ur diskmaskinen, och in i skåpen flög allt porslin etc. etc. och in i diskmaskinen flög lika snabbt den smutsiga disken. DISKHANDSKAR FTW!  Hahha, ja, dom är bra att ha dom där, jag som har lite småförbi för kladdiga, oavsköljda tallrikar och loves djupskålar med gröt och kanel i, som fastnat och inte riktigt vill komma loss. Och dom där flottiga besticken, gud, vad jag hatar dom. Uäck. Så iallafall, proppfull blev diskmaskinen.. Och så har pappa köpt MASKINDISKMEDEL. Inte maskindisk-drops eller såna vanliga, utan rent, pulvrigt,.. PULVER! ARGH! Man måste mäta med matskedsmått och hur "hårt" vattnet är och hur smutsig disken är bla bla bla. Dagens I-lands problem säger jag bara! Köp INTE  maskindiskmedel i pulverform. Bojkotta pulverformen i maskindisken! Usch, jobbigt att stå där och krångla, och dessutom, när pulvret blåser omkring och upp i näsborrarna och in i ögonen, det är inte bekvämt kan jag säga. Inte ett dugg jävla bekvämt. Uuuuh.

Nu ska jag ner i tvättstugan och hämta den sista tvätten ur torkskåpet, och så ska jag städa där också. Vilket jag märkt att alla grannar inte gör.. Ena grannen gör det verkligen jättefint efter sig, jag har tagit efter hennes sätt att lämna tvättmaskinerna och så, dörrar/luckor öppna, och de facken man häller i tvätt- och sköljmedel lämnas öppna, med luckorna uppställda/öppna, så allt ser och är fräscht när man kommer dit på sin bokade tid. Det är så man vill ha det. Trappstädningen i det här huset har det också varit ett jävla slarv med. Efter fyra månader utan städning så gjorde jag det, bahh, det är inte så jävla fräscht när det börjar lukta öl och cigarettrök i trapphuset, och när det ligger snus och tuggummin och dammtussar everywhere. Det är inte så jag vill bo iallafall. Så jag tog hand om det, och det fick jag cred för. Men jag menar, someone´s gotta do it? Och jag menar, tänker man inte så, utan tänker; "jamen, gör inte jag det så slutar det med att någon annan gör det ändå." Då blir det fan inte bra. Nu städade ju jag istället för de andra, men det var första och sista gången. Liksom, den här gången gjorde jag det för att jag inte stog ut liksom, nästa gång kan jag lova att det är någon annan som inte står ut.  Hur är det i era trapphus, ni som bor i lägenhet? Delar ni på städningen eller sköter era vaktmästare det?
Om det var så här, så skulle det bli vår familj som får ta det iallafall. Pappa är vaktmästare. Vi tar hand om gården och soporna, vi ställer ut "lådorna" till grinden på måndagarna, då sopbilen kommer och hämtar dom tisdag morgon. Det är liksom, inte drygt precis. Vanligt trädgårdspyssel som vattna blommorna, plocka upp onödigt skräp och rensa lite ogräs. No problemas baby.

Hm, jag åt mat först. Men, alldeles, alldeles, alldeles strax ska jag gå ner i tvättstugan och hämta tvätten. Min bokning tar slut klockan tio, men eftersom ingen bokat morgondagen och man inte får boka efter kl. 22.00 så är det inte precis någon brådska. Våra maskiner varken väsnas eller stör någon med tanke på vart dom står någonstans, och så är dom ganska tystgående, så jag har ju tvättat mitt inatten om så varit fallet, ingen som klagar. De hörs inte. Inte ett dugg.
Så iallafall... Intressant fakta btw.. Huhu. Yes. Men då ska jag ner i tvättstugan nu och göra det sista. Vi hörs!

Judgement day

Jag har funderat lite på.. Jordbävning i Kina, Orkaner i Burma & I USA, Isarna som smälter, Ungdomarnas klagan, TELL ME DEAR, WHERE ARE WE GOING?

Do you belive in the fear that doesn´t exist yet? Do you belive in stories that are shown on movies? Do you belive in the fear that is growing inside the earth, growing in the depths of mother earth´s grateful heart? Do you belive in the panic that will appear when the fear of mother earth grows to an explosion, and explosion that is bigger and more dangerous than anything in human history?


Isen smälter. Isbjörnarna drunknar. Vattnen och haven svämmar över. Värmen stiger, Ozonlagret trasas sönder.
Väderväxlingarna och de nya förändringarna lägger av en drastisk effekt på jorden. Frågan återstår - Vart är vi påväg?
Ja, mot ingenstans och ingenting. Hur många dödsfall har fallit offer för jordbävningen i Kina? Där just nu 1000 talet barn ligger begravda under deras egna skolas ruiner. Och orkanen i Burma, där dom skickat ut all hjälp, stoppat soldaterna som kommit för att rädda, orkanen som tar offer, efter offer, efter offer. Vi hör på nyheterna hur antalet döda ökar. Och antalet ökar med varje nyhetssändning.


Om vi tittar noga på min lista över kontakter på MSN, så har vi alltså 350 stycken ungdomar. Av dessa så är det en jävla massa människor som har skrivit "Fuck this world" "Jag vill dö" "Jävla horvärld" o.s.v och massa liknande saker. Det är en massa folk, unga människor, som inte egentligen är mer än en droppe bland alla droppar i havet av hela världens alla ungdomar, men det är iallafall en droppe. Jo visst, åt helvete med världen och deras liv, det säger dom. Vad gör att vi inte vill leva här? Vad gör så att vi vill att hela världen och allt som har med den att göra ska dra åt helvete? Vad fånigt patetisk jag låter. Men jag har sagt samma sak ensådär tusen gånger.

Be careful with what you wish for, you might get it all

När isbjörnarna drunkat .. Och när ozonlagret spruckit helt.. Och när djuren dör ut och tjuvjakterna ökar drastiskt, när det tillslut inte finns mycket mer kvar att leva på än varandra, när träd, skog, frukter och alla bär försvinner, när det torkar ut, och när koldioxiden får övertaget, när allt helt plötsligt blir som den där mardrömmen som skrämt en under en natt, ner det helt plötsligt blir som den där tanken du tänkte på häromdan, när allting helt plötsligt blir lika svart som någon berättat att det en dag ska bli, vad säger vi då? När vi står där med ingenting? När det där lilla livet står och skyddar en blomma med sina bara händer, och vill skänka den det sista lilla vattnet...
Resten kan ni fantisera ihop själva.
Tänk litegrann.. Tänk efter och hitta den där rädslan. Tror du på den?
Nej, jag försöker inte skrämmas. Jag har bara skrivit ner alla tankar jag fick upp i huvudet,. Bäst jag skrev ner det, jag vet att det är fler än jag som känner såhär. Jag vill inte att folk ska bli rädda och gå runt och ha värsta paniken, men snälla älskade människor. Tro på rädslan, och tro på det där ni bara hört. Sker det så sker det,. Tror du inte på rädslan, tror du inte på något , hur ska det då bli?
Ja, jag vet inte. Jag kan inte svara på frågan, men se till på att du tror. För har du något att tro på så känner du att du kan kämpa för det. Vill du verkligen uppleva den här paniken, den här rädslan?
- Inte jag heller.


O Fortuna
velut luna
statu variabilis,
semper crescis
aut decrescis;
vita detestabilis
nunc obdurat 
et tunc curat 
ludo mentis aciem,
egestatem,
potestatem
dissolvit ut glaciem.

Sors
et inanis,  
rota tu volubilis,
status malus,
vana salus
semper dissolubilis, 
obumbrata
et velata
michi quoque niteris;
nunc per ludum
dorsum nudum 
fero tui sceleris. 

Sors salutis
et virtutis
michi nunc contraria,
est affectus
et defectus
semper in angaria.  
Hac in hora
sine mora
corde pulsum tangite;
quod per sortem
sternit fortem,  
mecum omnes plangite

U r the one for me, still

Är det för mycket jävla begärt att du ska tala sanning?
Är det så jävla mycket begärt att du ska erkänna lögnerna och säga att du inte vill ha mig istället för att ljuga ihop någon elak lögn

Tänk över vad du gjort nu
Riktigt jävla noga.


Confess to me, all the lies between us

Postat 2008-05-08 den 15:54:52 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

tell me we´ll see eachother in another life

Jag har bestämt mig för att skriva om en psalm. Eller psalm och psalm, våra konfirmander sjunger den hela tiden vid olika högtider. Iallafall, jag tänker skriva om den för att ge en råare feeling över hur det är idag egentligen,  i vårat, vi ungdomars samhälle.

Här är originaltexten:

Du har aldrig begärt av mig att jag ska skriva kärlekssånger
Du har aldrig begärt av mig att jag ska måla ditt porträtt
Du har aldrig begärt av mig att jag i ångest skuld och ånger
jämt ska veta det som är riktigt och alltid tro det som är rätt

Får jag hålla din hand
Får jag kalla dig vän
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland till din blomstrade äng där ett frö av förlåtelse gror?

Jag har aldrig begärt av dig att du för mig ska gå på vatten
Jag har aldrig begärt av dig att du ska göra det till vin.
Jag har aldrig begärt av dig att du ska tända sol om natten.
Nej, det enda jag har bett om är att få tro att jag är din.

Får jag hålla din hand
Får jag kalla dig vän
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland till din blomstrade äng där ett frö av förlåtelse gror?

Min verision:

Du begär hela tiden av mig att jag ska skriva ditt livs historia
Du begär hela tiden av mig att jag ska måla ditt porträtt
Du begär hela tiden att jag i ångest skuld och ånger,
jämt ska veta vad som är riktigt, och alltid tro det som är rätt.

Kan du släppa min hand
Kan du släppa mig fri
Kan du dela mitt ord och min tro?
Tror du att du kan komma ibland till min blomstrande äng där ett frö av förlåtelse gror?

Jag begär aldrig av dig att du för mig ska gå på vatten
Jag begär aldrig att du ska göra det till vin.
Du har alltid begärt av mig att jag ska tända sol om natten
Men det enda jag kan be om, är att få känna att jag är fri.

Kan du släppa min hand
Kan du släppa mig fri
Kan du dela mitt ord och min tro?
Tror du att du kan komma ibland till min blomstrande äng där ett frö av förlåtelse gror?


Det är här någonstans ni ska börja fundera på vad ni tycker, och sen skriva ner det i en kommentar.

No air

Sundsvall!

Hej allihop! Jag är i Sundsvall på femstjärnigt, jag hade überkul i Onsdags och jag har så jävla ont i ryggen.

Yes, äntligen. Tillochmed jag fick komma hit också! Sitter på andra våningen i någon VIP lobby, brorsan ligger och degar i en massagestol för 75.000 spänn och pappa, han jobbar hårt någonstans i Sundsvall. Ahh. Jag har solat solarium, bastat, druckit juice, en jävla massa juice, ätit frukt, hotellmat, suttit i alla möjliga sorters massagestolar, suttit här, drukcit cappucino och kaffe latte, och allt, är helt gratis. Förutom middagen och lunchen. Middagarna här är inget vidare. Faktiskt. Hur låter det med stekt reninnanlår? Eller musslor? Inget kostar under 200 spänn. Om jag får uttala mig strikt, så måste jag säga att det är lite smått äckligt. Ganska, rätt äckligt. Hursomhelst.

http://www.sodraberget.se

Där bor jag! Ett femstjärnigt hotell högt beläget på ett berg. Vi bor i en svit med hall, badrum med bastu, vardagsrum och sovrum. Jättetrevligt. :) Hihi. Det här kostar inte oss så mycket. "Företaget betalar"
Hähä :D Jo, det är sant! http://www.rubbostubb.nu ni kan ju kika in där, det jobbar pappa med. Kolla om ni har någon irriterande stubbe där på era gårdar, ring dom. (Det kallas smygreklam.)

Onsdags , onsdags onsdags.. Jag vill tacka alla jag mötte och alla som hjälpte mig (*host*), alla jag träffade helt enkelt. Ett särskilt tack till Ungdomens hus, Fredrika Bredwad och Mathias Lindsköld. 


Mer vill jag inte skriva om. Love är sur och vill gå upp till rummet. Ja, vi hörs väl.