TovehTyckerOm

Judgement day

Jag har funderat lite på.. Jordbävning i Kina, Orkaner i Burma & I USA, Isarna som smälter, Ungdomarnas klagan, TELL ME DEAR, WHERE ARE WE GOING?

Do you belive in the fear that doesn´t exist yet? Do you belive in stories that are shown on movies? Do you belive in the fear that is growing inside the earth, growing in the depths of mother earth´s grateful heart? Do you belive in the panic that will appear when the fear of mother earth grows to an explosion, and explosion that is bigger and more dangerous than anything in human history?


Isen smälter. Isbjörnarna drunknar. Vattnen och haven svämmar över. Värmen stiger, Ozonlagret trasas sönder.
Väderväxlingarna och de nya förändringarna lägger av en drastisk effekt på jorden. Frågan återstår - Vart är vi påväg?
Ja, mot ingenstans och ingenting. Hur många dödsfall har fallit offer för jordbävningen i Kina? Där just nu 1000 talet barn ligger begravda under deras egna skolas ruiner. Och orkanen i Burma, där dom skickat ut all hjälp, stoppat soldaterna som kommit för att rädda, orkanen som tar offer, efter offer, efter offer. Vi hör på nyheterna hur antalet döda ökar. Och antalet ökar med varje nyhetssändning.


Om vi tittar noga på min lista över kontakter på MSN, så har vi alltså 350 stycken ungdomar. Av dessa så är det en jävla massa människor som har skrivit "Fuck this world" "Jag vill dö" "Jävla horvärld" o.s.v och massa liknande saker. Det är en massa folk, unga människor, som inte egentligen är mer än en droppe bland alla droppar i havet av hela världens alla ungdomar, men det är iallafall en droppe. Jo visst, åt helvete med världen och deras liv, det säger dom. Vad gör att vi inte vill leva här? Vad gör så att vi vill att hela världen och allt som har med den att göra ska dra åt helvete? Vad fånigt patetisk jag låter. Men jag har sagt samma sak ensådär tusen gånger.

Be careful with what you wish for, you might get it all

När isbjörnarna drunkat .. Och när ozonlagret spruckit helt.. Och när djuren dör ut och tjuvjakterna ökar drastiskt, när det tillslut inte finns mycket mer kvar att leva på än varandra, när träd, skog, frukter och alla bär försvinner, när det torkar ut, och när koldioxiden får övertaget, när allt helt plötsligt blir som den där mardrömmen som skrämt en under en natt, ner det helt plötsligt blir som den där tanken du tänkte på häromdan, när allting helt plötsligt blir lika svart som någon berättat att det en dag ska bli, vad säger vi då? När vi står där med ingenting? När det där lilla livet står och skyddar en blomma med sina bara händer, och vill skänka den det sista lilla vattnet...
Resten kan ni fantisera ihop själva.
Tänk litegrann.. Tänk efter och hitta den där rädslan. Tror du på den?
Nej, jag försöker inte skrämmas. Jag har bara skrivit ner alla tankar jag fick upp i huvudet,. Bäst jag skrev ner det, jag vet att det är fler än jag som känner såhär. Jag vill inte att folk ska bli rädda och gå runt och ha värsta paniken, men snälla älskade människor. Tro på rädslan, och tro på det där ni bara hört. Sker det så sker det,. Tror du inte på rädslan, tror du inte på något , hur ska det då bli?
Ja, jag vet inte. Jag kan inte svara på frågan, men se till på att du tror. För har du något att tro på så känner du att du kan kämpa för det. Vill du verkligen uppleva den här paniken, den här rädslan?
- Inte jag heller.


O Fortuna
velut luna
statu variabilis,
semper crescis
aut decrescis;
vita detestabilis
nunc obdurat 
et tunc curat 
ludo mentis aciem,
egestatem,
potestatem
dissolvit ut glaciem.

Sors
et inanis,  
rota tu volubilis,
status malus,
vana salus
semper dissolubilis, 
obumbrata
et velata
michi quoque niteris;
nunc per ludum
dorsum nudum 
fero tui sceleris. 

Sors salutis
et virtutis
michi nunc contraria,
est affectus
et defectus
semper in angaria.  
Hac in hora
sine mora
corde pulsum tangite;
quod per sortem
sternit fortem,  
mecum omnes plangite