Tell me dear.. What's your secret ?

FÖRHANDSVISNING AV KAPITEL - EPILOG

Blod.
Hon hängde där, med en vacker festklänning som hon använt den där kvällen till ära. Sminket som hon så länge stått och lagt på, var förstört, utsmetat. Hennes tårar hade format hemskt sorgliga mönster längsmed hennes kinder. Den vackra uppsättningen som hennes frisör hjälpt henne med, var inte längre värd att kalla frisyr.
Så blek, så smal. Efter månader av tystnad, hängde hon här, i en olåst lägenhet. Det var meningen att man skulle finna henne såhär. Hennes händer, hårt bundna , båda handlederna var brutna. Nacken likaså. Runt halsen hängde inte längre hennes dyra pärlor.. Nu hängde där en hårt åtdragen snara.

- Du håller i för hårt, snälla släpp. Låt mig hälla upp mer vin.
- Men raring.. Inte ska du väl vara sån nu? Känns det inte bra? sa han, och tröck sig mot henne bakifrån.
- Men du, aj, vänta lite, viskade hon, med osäkerhet i rösten och ett nervöst fnitter.
- Kom här, nu ska vi ha kul, viskade han tätt intill hennes öra. Han höll hårt om hennes axlar, vände på henne och lyfte upp henne på köksbänken.
- Nej, vad gör du? Inte nu, inte här. Jag vill inte! Hon känner hur paniken stiger inom henne. Hur ska hon ta sig ur det här? Han är lång, stark, vältränad.. Hans händer klämmer hårt om hennes lår och vägrar släppa taget. Det gör ont.
Han sliter i hennes klänning, allt ska av. Han tar henne hårt, hon låtsas njuta, men medans hon lutar ansiktet mot hans axel, så faller hennes tårar, och hon snyftar tyst.
Kvällen tar slut, hon vill bara att han ska gå. Hon kysser honom, med förtvivlan, knuffar ut honom genom dörren och säger att hon ringer honom.
- Hon har inte ens tagit hans nummer, och han inte hennes. Aldrig, aldrig ska han få komma tillbaka in genom den där dörren.

White christmas

Idag vill jag med all glädje meddela allmänheten - SUNDSVALL FICK SNÖ IDAG :D

It's just another ordinary miracle today

Vad ska man göra en kväll som denna?
- Jag sitter än en gång på hotellet i Sundsvall, och det enda som fortfarande förbryllar mig med den här platsen.. Är utsikten.
Jag och Love har nu sett hotellets alla filmer på Movie channel 24, jag har sovit halva dagen .. Ångest, vill jag kalla det.



D
et finns något överallt. Något som berättar något, fast.. Vi vet inte riktigt vad. Det är inte heller alltid vi märker att det visas något speciellt för oss. Jag vet inte vad, men det finns där. Alltid.

Imorse - Kliver pigg upp ur sängen, går in i vardagsrummet och blickar ut genom fönstren. Solen lyser försiktigt in i rummet, smyger sig på, som för att säga godmorgon. Jag ser hela Sundsvall, och beundrar bergen som aldrig verkar ta slut.

Jag joggar genom korridorerna , och ner för trapporna . Två våningar. Genom lobbyn, ett glas juice, hälsar på konferensgubbarna som snart ska in i lokalen kallad "Radiomasten". De ler glatt och hejar trevligt. Jag joggar vidare, förbi hissarna och kvinnan och mannen i konferensreceptionen. Ner för trapporna, och så ner till entréplan.
Patrik och Pernilla ser upp från receptionsdisken; "Godmorgon! :)" Trevliga receptionister det där alltså.
In till frukosten. Det luktar kaffe och bybakat bröd. Johannes Brost och hans dotter är tydligen kvar, de hejar.

Tar min bricka med en smörgås, ett glas jucie, en kopp varm choklad, en kopp café au lait och så en tallrik med youghurt med alla möjliga nyttigheter i. Ett långbord för mig själv. Placerar mig längst in vid fönstret,, stirrar ut över Sundsvall.
Bergen ser fortfarande ut att vara så oändliga. Evighetsföljande. Dimman ligger ännu kvar över de högsta topparna.

Godmorgon, världen

Backpacker

Jag har insett att jag älskar folk med stora ryggsäckar, för då vet man att dom är påväg någonstans, eller har varit ute och rest, eller ska iväg på någon spännande resa. Inte en vanlig stor väska , utan kanske med någon särskilt speciell filt eller något liknande längst upp, fastspänd på ryggsäcken. Ja, man ser på folk var dom ska, eller om de ska ut och resa långt eller bara åka till jobbet.
Det är något särskilt med såntdär folk ..

Dock så sitter jag nu i telefon, så jag kan förtillfället inte koncentrera mig i ämnet mer idag.

Godnatt, puss på er. <3

Nature of sun

Haha, naturens egenskaper.
Jag verkar ha fastnat i det där spåret med "vackerheter" (haha, vilket jävla ord..) för nu när jag alldeles för tidigt blivit klar, (då jag ska med bussen fem över åtta) såg ut genom fönstret mot busshållsplatserna, vilket jag iofs gör varje morgon för att se när det börjar samlas folk, för då vet man att det kan vara smart att gå, men iaf. Så idag så var det alldeles tomt, och solen sken över de frostbitna löven som ligger längsmed vägkanterna, och i högar på trottoarerna. På något sätt så fick jag en Happy face-feeling, jävlar i mig vad fint det var !

Is that allright ?

På Vintern är det snöbollskrig
På Sommaren är det vattenkrig
Och på hösten kastar man löv på varandra, och hoppar i lövhögar.
Men på våren?
På våren, kommer kärleken
Sägs det .
Annars skjuter man bara maskrosor på varandra.
Bang bang, he shot me down

Autumn .. what's it all about?

Nu sitter jag i köket med en kopp kaffe och en liten kopp Baileys. Hoppas ni har en härlig kanelbullens dag !
Jag har suttit en längre stund och sakta studerat molnen. De blåser förbi ovanför hustaken, över himlen, i en rasande fart. Ser ut som om de svischar förbi i minst 60 km/h. Hahah :) När jag följde molnen så stoppades min syn av något otroligt. Trädet. Jag har aldrig sett något så vackert under hösten som det här trädet. Och just vid den tidpunkten då jag såg trädet, just då, så träffades trädet av höstsolens solstrålar. Kanske ni som jag ser att solstrålarna under hösten ser lite vassare och svalare ut, än på till exempel våren. Det är som två helt olika solar. Iallafall, trädets löv rasslar i orange, gult och rött, och med solen mot löven, skapades ett fantastiskt konstverk. Jag har aldrig varit med om en liknande sensation, inom ämnet naturlandksap.. Faktiskt. Jag är inte en sådan som intressar mig i hur landskapen ser ut, hur naturen ändras och sådär. Jag är inte särskilt naturintresserad alls, och jag aldrig riktigt fått den här känslan av hur vackra träden kan bli under hösten. Men nu såg jag något. Något som tillochmed fick mig att ta kameran och rusa ut på balkongen för att fota det.

That's how I like it .

The starting line

Her life was more than mine,
Like a proud shooting star into the night,
She crashed through the airwaves and ripped like a knife.
It was a bad disease; her searching was over, over.
Hold on to the light that guides you,
Hold on to the air that cools you,
Hold on, hold on to me

Her mind steadfast through time,
Her family stood by trying hard not to cry,
With patience and virtue, kept strong through the night, oh.
She never fell to her knees, her searching was over, over.

Hold on to the light that guides you,
Hold on to the air that cools you,
Hold on, hold on to me
Hold on to the light that guides you,
Hold on to the air that cools you,
Hold on, hold on to me

And then my eyes stretched out,
As I saw her hand slip away

Hold on to the light that guides you,
Hold on to the air that cools you,
Hold on, hold on to me
Hold on to the light that guides you,
Hold on to the air that cools you,
Hold on, hold on to me

Namnsdag !

GRATTIS TILL UNGEN, SOM HAR NAMNSDAG IDAG :D - LOVE ERIKSSON.
Puss pårej ! <3