TovehTyckerOm

That´s awesome

Imorgon vill jag till Peace and Love. Inte för att jag har biljett, men jag står bra utanför. Jag var där nu för en stund sen och hörde på Sex pistols. Det var fränt.
Publikens jubel slår allt, det var otroligt!

Varför, varför, varför är inte jag där.

Igår:

"Jag känner mig som världens mest ensamma ungdom/tonåring i Säter. I stan är det ungefär 18 pers sammanlagt, resten är nånannastans. På Peace and love till exempel. Dom har just hört Jason Mraz.

- Jag själv har just skurat färdigt mitt badrum."

Haha.

Idag är andra dagen i rad som jag springer runt och letar febrilt efter min mobil, när jag sedan inser att den hela tiden legat framför ögonen på mig, här vid datorn. - Suck.

If tomorrow never comes - Ronan Keating

Glöm dina problem, imorgon kommer nya. - Kommer inte imorgon, så kommer det inte heller några nya problem .

Music all over

Just a thought

Skandalöst .  Ja inte vet jag.

Midsommar

Hah ja, glad midsommar. :)

Au revoir

Jag tror att mitt vanliga liv tog slut idag. Nian, Ungdomens hus, och så sommarlovet. Jag slutade nian, idag stängde Ungdomens hus för sommaren, och sommarlovet känner jag inte av än.  Ungdomens hus stängde idag. Nu kommer det inte vara så att jag går dit var och varannan dag. Inte på några månader, och inte sen heller.  Det kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin bli samma sak igen.

---

Fem av världens mest kända myter - Och deras egentliga sanningar:

1.  Att SOS är en förkortning för "Save Our Ship" ("Rädda vårt fartyg") eller "Save Our Souls" ("Rädda våra själar")
- SOS valdes som en nödsignal för att det är lätt att komma ihåg (tre korta signaler, tre långa och tre korta) och är alltså inget tecken för bokstäver eller ord.

2. Att hår växer snabbare och tjockare om det rakas
- Det gör ingen skillnad även om hår/skägg känns tjockare när det är stubb än när det är lite längre. Prova gärna att raka huvudet, men tänk på att det tar ett tag att spara till hästsvanslängd.

3. Att myggor kan sprida HIV
- Det är ingen vidare idé att oroa sig för det. Använd kondom under sexakten istället .

4. Att man kan få kramp om man simmar direkt efter att man ätit
- Om det överhuvudtaget finns någon risk att få kramp, så har man definitivt inte ökat den på grund av att man avnjutit en måltid. Snarare så är risken mindre om man har ätit ordentligt eftersom man får energi. Men.. Hur ofta har man egentligen hört talas om någon som fått kramp under en simtur, bortsett från på film?

5. Att strutsar sticker huvudet i sanden för att gömma sig
- Det är en efterhängsen myt, som alltså inte stämmer. Strutsar må vara fulare och mindre flygkunniga än andra fåglar, men dom är minsann inte dummare.

---

Ja, nu vet du det. Tänk nu efter om du gjort bort dig, kanske har du berättat för någon, en detaljerad utförlig förklaring om hur farligt det är att äta innan man tar sig ett dopp?
-Personligen känner jag många... många.. många, som nu kan känna sig lagomt idiotförklarade. :)

Monday Morning

Näe, jag vet att det inte är Måndag, och att det inte heller är morgon.

Men jag satt och lyssnade på Eva Cassidy´s verision av "Somewhere over the rainbow", och någon hade kommenterat med texten: "Monday morning. Listening to this rendition always lifts my spirit...at least after a little bit of a cry. Thanks Eva" Så kom jag att tänka på Måndag morgon på mitt sommarlov. När det börjar på riktigt alltså, efter att jag jobbat färdigt, och efter Norge-resan och när allt har lugnat sig. När jag kommit över chocken från att jag slutat nian och känner att jag verkligen har sommarlov, då jag ska sitta på balkongen med en kopp te, runt klockan nio, halv tio på morgonen.. Känna solen kyssa mina kinder, kanske ha någon bra bok brevid mig på bordet, typ "Da vinci koden" eller "Syskonkärlek"... Eller någon annan av de nya böckerna jag fått. Hm... Blir nog inte "Syskonkärlek", den har jag nog hunnit läsa ut då. Iallafall.. På mornarna är det ju lite sådär småsvalt på vår balkong, så även fast solen steker, så kommer det vara en behaglig värme. Höra det svaga mullret från vägarna brevid, eller kanske kika in i fönstrerna från huset mitt emot,.. Har aldrig sett något spännande hända innanför dom där fönstren. Bra det kanske. Men en och annan pensionär som vattnar sina blommor är ju gulligt att se. Men att sitta där utan att vänta på det där klockslaget som kommer då jag vet att jag ska göra något, sitta och stressa med den där tekoppen, även fast man vet att man hinner dricka upp den även om man dricker sakta, stressa för att man vet att ma nska iväg på något såntdär viktigt. Men att slippa den känslan. Ja.. Det ska bli min Måndag morgon. Hur är eran?

Faktiskt, om jag ska vara ärlig, så känner jag inte riktigt av sommarlovet än. Sen jag slutade, torsdagen för två veckor sen, så har jag festat och jobbat. Hela tiden. Nu slutar jag ju jobba på Torsdag, sen ska jag dansa hela midsommarhelgen, (börjar på Torsdagen med lilla midsommar på Åsgårdarna eller nåt såntdär.) och förhoppningsvis hinna med någon middag och någon fest.. Och sen är jag ledig en vecka, och sen direkt efteråt... Åker jag till Norge och dansar med massa andra länder. (Ska bli fränt, men GAH så jobbigt.) Sen när jag kommer hem, då, då kanske jag känner av det här nedrans sommarlovet. Dessutom, så har jag ju gått runt med höstjacka idag, det lblåser och är allmänt kallt i luften, det regnar hela tiden till och från, vilket det gjort några dagar nu, men första veckan på lovet var ju fantastisk. Vilket väder ! Men nu är det borta,. Dock så hoppas jag att det kommer tillbaks, det fina vädret alltså, tills jag kommer hem. Och att det är vackert väder i Norge, jag vill inte dansa på en arena i regn. Det blir ju som de där fotbollsmatcherna, när gräset blir plaskigt och fruktansvärt halkigt. Jag tänker inte , inte, inte halka. Och jag antar att inte särskilt många andra vill det heller. Iallafall, åter till ämnet, vädret när jag kommer tillbaks. Jo, fint väder får det allt ta och bli. - Typ snart.
Ändå.. kanske jag känner av sommarlovet, men inte på samma sätt som förut. Jag har inte, eller aldrig någonsin umgåtts så mycket med andra vänner, eller vänner överhuvudtaget som jag gjort den här sommaren, på så kort tid. Det har gått två och en halv veckor på lovet, och jag har knappt varit hemma en hel dag,. Jag har varit ute med vänner, eller varit ute på egen hand. Ja.. Ensamt känns det ju inte precis. - Kärleksmässigt så känns det ensamt. Men vänskapligt sett ,så har jag aldrig haft så många vänner som jag har nu. Och statistiskt sett, så har det aldrig någonsin i mitt liv skett så mycket under så kort tid. Jo, det är sant. Mitt liv förändrades stort, med stormsteg, på bara de här veckorna. Ja, så lång tid har det faktiskt inte gått. Lite otroligt. Nästan så jag kan kalla det mirakel, men det gör jag inte. Brukar vara något så religiöst inblandat i sånahär mirakel. Jag ser inget som helst religiöst i det här. Kanske man ska tacka Gud för det som hänt, men jag vet att det är jag själv som gjort så att livet förändrats, inte Gud. Jag tackar mig själv och de som hjälp till att förändra mitt liv, helt enkelt. Smart va?

Hmm..

Mens har jag haft sen jag var tio.
Många tjejer hatar mens.  -Jag med. Det är drygt, smärtsamt och allmänt, ja, drygt. Men när personer (ja, tjejer.) märker att allt inte står rätt till i kroppen, så finns det inget mer fantastiskt än när den kommer. Den där mensen.
Antar jag.

this is a good question. now answer .

</3

*sigh*

"Personligen känner jag mig som ett träd som växer i trottoaren mitt i Stockholm...."

Oh .

Har du någongång märkt att ju mer man försöker att inte tänka på något, desto mer biter det sig fast i huvudet?
Antar att det är för att man koncentrerar sig på att inte tänka på det. Det låter på sätt och vis ganska logiskt,. Men det hela är lite jobbigt faktiskt ..

Utkast: Livet förändras för varje steg du tar

Bara för att Sverige vinner matchen mot Grekland, och för att den där efterfesten spårar ur, och för att den där vännen begår självmord, och för att du skaffar en partner, så förändras ditt liv. Men det där kanske inte är så bara ibland. Jag, liksom du, vet själv vad det finns för saker som verkligen förändrat våra liv.
Faktiskt, så måste jag erkänna, att jag har svårt för att säga "Det där förändrade mitt liv". Men varför då egentligen? Det är ju trots allt ganska vackra ord, och de betyder mycket. Ja, det ska jag berätta nu. Hoppas det ger dig en tankeställare.

Nu påväg hem från Helen så blev jag lite tankspridd. Jag hade varit hemma hos henne och sett på EM-matchen, Grekland-Sverige, och Sverige vann. 2-0, om ni missat det. När jag väl trampade där på vägen så började jag gråta. Vettefan varför, men jag gjorde det iallafall. Jag tänkte på niorna, och på Klockarskolan och alla andra, och på Rättvik, helt plötsligt. Jag pratar ofta om hur Rättvik förändrade mitt liv, alla vännerna jag fick, alla Kungsörarna jag lärde känna, till exempel. Ja, det gjorde ju det. Förändrade mitt liv.
När vi säger att något/någon/några förändrat våra liv, så nämner vi det som märkvärt förändrat livet. Något som vi vet att vi kommer tänka på långt efteråt, något man minns. Det jag ska säga nu kanske du tycker är fånigt, men det var det här jag tänkte på. Livet förändras för varje steg du tar. Inte bara bildligt, skriftligt, bokstavligen eller drastiskt eller kraftigt, utan, det bara gör det. Förändras liksom. Fotbollsmatchen tog slut och Sverige vann, Sverige är med och får fortsätta spela om den stora vinsten. Det blev dags för mig att börja dra mig hemåt,. Hade jag suttit hemma hade jag inte sett matchen alls. Sverige hade ju ändå vunnit, och spelat vidare, det spelar ju ingen roll om jag ser den hemma eller inte. Hade jag suttit hemma hade jag inte gått hem ifrån Helen, då hade jag inte skrivit det här blogginlägget i huvudet, och inte heller kommit hem och satt mig vid datorn för att skriva ner det. Redan där har mitt liv förändrats. Du hade ju inte kunnat haft någon minsta möjlighet att sitta och läsa det här som du läser nu, om jag suttit hemma, istället för att ha gått och sett fotboll hos Helen. Redan här har även ditt liv förändrats, för att göra det lite knepigare för dig, du hade ju inte läst det här, som jag tidigare nämnde, du hade gjort något annat. Ditt liv har förändrats. Efter det här inlägget kanske du tänker på det en stund. Jaa, jag vill inte tjata mer faktiskt, för jag antar att resten förstår du själv. Minsta lilla förändrar ditt liv.

Bröllop, dop, partnerskap eller husköp, är exempel på större saker som sker i livet. De större förändringarna. Att sluta nian, var för mig en jävligt stor förändring. Ni som känner mig vet allt. Heh. Iallafall. Men varför tänker vi bara på de stora förändringarna? Nog för att de ger mest intryck och behöver mest uppmärksamhet, okej för att det låter logiskt för många, och det gör det för mig med. Men det är så mycket vi glömmer bort att tänka på! Ioförsig, så är det ganska skönt att slippa tänka på vissa saker. Jag tänker på allting hela tiden, på vilken innebörd en viss grej kan ha, och på folks signalement, och massa onödiga tids-/energikrävande saker, vilket är fruktansvärt jobbigt ibland. Samtidigt kan det dock vara ganska spännande ibland. Däremot så önskar jag att jag kunde tänka mer normalt ibland. Jag blir så starkt deprimerad över vissa tankar, som egentligen inte alls har med mig att göra. Men plötsligt är jag inblandad, för att jag tänker djupt över det. Ni kanske inte förstår vad jag menar, men det är fruktansvärt jobbigt att tänka sådär mycket iallafall. Som ni kanske sett själva så blir mina seriösa blogginlägg ganska långa ibland, där ser ni resultatet av lite för mycket tänkande. Drygt att läsa kanske. Men jag måste göra av mig med tankarna någonstans, och ni väljer ju själva om ni vill läsa eller inte. Men nu känner jag att vi glider ifrån ämnet lite. Det här blev ju inget vidare långt inlägg, men jag hoppas ni förstår innebörden av det budskap jag försöker visa.

Tack.

Utkast: När jag skriver Utkast framför huvudrubriken på bloggarna, så betyder det att de inte är riktigt färdiga än, att det kan komma att bli en fortsättning!

Let it break free

I wan´t to break free, break free from your heart. You just have to let me go, I´m not the one for you, so please,  please let me go. 

Hihi

Bee påstår att hon inte kan skriva blogg, så hon frågade om jag kunde det. Och , det verkar som att jag kan det?

9C och alla andra - Vi kanske möts igen

Ojojoj. Solen gassar och alla steker. Niorna har slutat för dagen och livet här börjar ta slut.

Vi spenderade förmiddagen på beachvolleyn med 9A, B och C, (som är min egen klass.) och spelade beach, några stekte, andra badade fötterna vid hamnen .. andra badade borta vid campingen. Iallafall. De andra  i vår klass hade tydligen fått fika, medans jag och Melissa låg vid campingen och stekte, hahah, känns lite misslyckat. Men ändå.:) Sen gick jag och Sandra och köpte blommor till Lars och Berndt. Det var någon liten uppsättning rosa blommor i någon söt kruka med rosa.. trassel i xD Jag vet inte vad det heter, men trassel, kallar jag det för. (Det är ingen växt eller så, utan någon sorts.. tråd.) Ehum... Rosa kanske inte är så passande till dom två, men jag tkr det blev jättebra ändå, haha. Vi fick stå och titta på blommor skitlänge, för när vi väl kom fram till någon blomma vi tyckte var snygg (var asmycket folk) så fanns det ju inga jävla prislappar på dem, så vi fick fråga hela tiden, och allting var skitdyrt. Nu var det klart iallafall. :)

När Linnea och Fredrika kom till mig och Melissa på stranden så berättade dom att Linn hade kört moppe genom långkorridoren i skolan, and I was like; Yaay! I wanna do it too! Så gick dom, och sen kom Linnea tillbaka och frågade om jag ville åka med henne på hennes moppe. Vi hade ingen hjälm till mig, men jag skulle få låna Claras när vi kom till skolan. Så vi brummade iväg på Linneas grymt sköna moppe (lite väl stor också, hahaha^^) . Väl framme vid skolan är det en jävla folksamling, och Melissa ställer sig mitt ivägen (hon åkte med Emelies moppe) och vinkar och gormar, jag trodde hon vinkade för snällhets skull och vi vinkade tillbaka och var nära på att köra förbi, men Melissa skrek stopp typ, och så sa hon att polisen stog vid skolan. Fan. Här kommer man åkandes utan hjälm liksom, haha. Men jag hann hoppa av innan poliserna såg mig. Linnea och Fredrika åkte vidare till skolan och jag och Melissa gick, och då står det ju en jävla polisbuss där. De har tagit fast Jenny och Petra, för att  Jenny skutsade Petra , och Petra hade ingen hjälm. Så hade de tydligen varit påväg att dra in Fredrik Näs körkort. Det är många åttor som inte har körkort än, fast de har moppe. Så de var lite oroliga där. Hahah, suckers. Men iallafall, JAG SOM VILLE ÅKA MOPPE GENOM LÅNGKORRIDOREN! Tänk vilket avslut på nian?! Att få köra igenom korridoren och håna lärarna som tycker om mig så mycket. Skulle inte det vara jävligt kul? - Ja, precis. Men vi måste , måste, måste göra det en annan gång. Eller vad tycker ni? ;)

Hahaha, jaa, nu ska jag inte sitta här inne och jäsa mer, ska väl ringa Melissa och glida ut med henne i solen. Kanske dra en glass.

Ärligt talat, jag tror att det börjar kännas okej att sluta nian nu. Inte lika jobbigt som för någon dag sen.. Nog för att jag kommer sakna ihjäl mig efter 9C, och alla andra, men jag vet att jag har kämpat. Inte för att låta fånig nu, men.. Jag har gjort jävligt mycket för klassen, och jag ordnade med festkommittén en avsutningsfest av högsta klass, jag har varit med i elevrådsstyrelsen, och jag har gråtit, jag har märkts, jag har synts, jag har rest mig upp från att ha legat i leran,. Jag har fått bra kontakt med lärarna.
Tack särskilt SO - läraren.  Tack Niclas Lindfors - Du höjde mitt intresse för SO, och fick mig att höja mina mål i livet, och äntligen bli säker på mitt gymnasieval. Du har hjälpt mig att föra fram alla mina tankar, och jag har fått så mycket sagt och gjort, mer än jag någonsin kunnat tro. Du har fått mig att tro på att jag en dag kanske kommer bli någon.

I will be remembered. I will stay in someones heart for a long time, a touch of me will always stay there. Remember me.
Jag har lyckats med att få folk att minnas mig, jag tror inte ni glömmer mig, jag hoppas inte att ni glömmer mig. Även fast jag lämnar en klass och en skola, och massa vänner, så lämnar jag er inte. Jag finns , och kommer alltid finnas kvar.
Många kommer jag nu att förlora kontakten med. Tack för tiden vi fått tillsammans, och även fast du och jag kanske aldrig växlat några ord, så har vi setts och mötts. Även om vi inte kommit varandra så nära att vi blivit vänner, så kommer vi finnas kvar hos varandra, även fast vi inte vet det. En i mängden av små själar som alltid kommer stanna i hjärtat.
Tack allihop, tack. Vi ses. .. .

-

"Det är lite Petsson över det hela" .. ...

Arghh

Jag har för mycket att tänka på.. Det här går inte.. Jävla äckelproblemsskitfanskap säger jag bara . Usch !

Vad vill ni att jag ska säga då. Vad har ni för frågor? Jag är ledsen men jag kan inte svara. Nej, för jag orkar inte. Jag ställer hela tiden upp och nu är jag lite trött så jag kan inte vara som jag varit. Det får ni fan acceptera.

Jag blir så less.. Känner mig helt utlämnad... Ja, fyfan säger jag bara. Det är inte snällt det här.
Dessutom är jag avundsjuk, ja, hata mig ni, men jag börjar bli det. Jag saknar dig mer och mer och det blir bara värre ju längre dagarna än går, och alla andra hittar varandra i samma takt som vinden blåser i en orkan. -Jo, det är sant.
Jag blir så ledsen.. Det känns som att jag vill prata med någon. Men jag vet inte vad det är jag ska prata om, och inte heller med vem.

Ingen tycker om någon som surar. Därför vill inte jag sura, men just nu kan jag inte låta bli. Allvarligt och helt seriöst, jag orkar inte !

Utkast: Religion

Religion - Ja, vad är det egentligen? Vad betyder det för dig, och vad betyder det för andra?
Det är ju en såndär evighetsfråga. Evighetsfråga är en sådan fråga som ingen har svar på, och aldrig kommer få.
Möjligen någon vacker dag långt bak, eller fram i tiden, så finns svaret. - Eller? Vad tror du?

Det finns så många olika religioner. Vi har ju dom mest kända, Kristendomen, Buddhismen, Judendomen, Hinduismen och så vidare. Dock så finns det väldigt många religioner som inte vi känner till. Många har sina "egna" religioner, där personen/-er i fråga tror på egna sorts "Gudar", egna histiorier, som kristendomen har bibeln, har dessa religioner sina egna skrifter. Jag minns själv när jag var liten, frågan är hur många egna religioner jag har haft, haha. När jag trodde jag var magisk, och bad till någon sorts gud/gudinna, där jag kunde hämta kraft, och skrev texter som inte fanns eller var förståeliga (då bokstäverna bestod av kurviga streck. Sådana man använder när man inte kan skriva, helt enkelt.). Men nog om mig. Frågan är egentligen, vad tror du på? Jag som är född inom kristendomen, bär ett kors i guld och är konfirmerad, vet ändå inte vad jag tror på. Visst kan en bön eller två rabblas upp ibland, när man känner sig sådär otroligt liten och klen. Men om det är Gud jag ber till, det vet jag inte. Hur gör du?

I bibeln och överallt står det att Jesus/Gud sade: Behandla alla lika
Men.. Varför står det då att man skall be till Gud, den högre makten? Men hurfan, ursäkta språket, ska man kunna behandla alla lika om Gud själv, som uttalat orden om hur man ska behandla folk, påstår att Gud är en högre makt? När det sägs att man ska be till Gud, Gud är en högre makt, Gud är högre än alla andra bla,bla bla, och åter bla. Hur går det ihop? Det är ju som om jag skulle säga: Man får inte slåss! Samtidigt som jag står och pucklar på en annan människa. Hur jävla klyftigt och sammanhängande tycker du att det låter? Det där känner jag att jag vill ha hjälp med. Kan någon som kan mycket om det här ämnet berätta lite om hur det egentligen är , för mig? För hur det där hänger ihop vill jag verkligen veta.

Enligt judisk tro så föds människan god. De säger att gud har skapat livet gott för vi ska kunna njuta och glädjas. Fan, vad härligt det låter då. Tänk på buddhismen, som måste verkligen se efter vad de gör, de buddhister som lever i Ulvshyttan i gamla skolan (ombyggt till tempel) får inte äta om ingen åker dit och ser till att de får mat. Varför? Ni vet, de får möjligen ta ut maten och köra in den i micron, men längre än så kommer de inte. De bara får inte äta maten, om den inte blir serverad till dem. Varför vet jag inte riktigt.  Vet ni? Judendomen säger även att när Messias kommer så tar allt våld och alla krig slut, allt ont försvinner och alla orättvisor ska redas ut, när Jesus kom till jorden så skedde det inte särskilt mycket, därför kan Jesus inte vara Messias. Lite rörigt det där, men jag undrar jag.. Från judendomen till kristendomen, vad gjorde Jesus , egentligen? Nu får ingen ta illa upp eller bli arg, för jag har inte formulerat mig färdigt än.  Jo, vad gjorde Jesus för jorden, för mänskligheten? Ja, hela historien om korsfästelsen och lärjungarna och återuppståndelsen känner vi till, men egentligen, på riktigt alltså., Kan någon snäll vettig människa ge mig en ingående förklaring på vad Jesus verkligen, verkligen gjorde här på jorden?

Har ett papper här som jag fått från skolan, källan är Graffitti, GP:s ungdomsavdelning. Där står det en text om vilken gud ska man tro på? Så längst ner under varje stycke om olika religioner står det namn på olika kändisar som hör till just den religionen. Under hindusimen står: Apu i Simpsons. HAHA. Islam: Zinedine Zidane (JÄVLA CPNAMN!) Buddhismen: Orlando Bloom, Uma Thurman, Judendomen: Jerry Seinfeld, Scarlett Johanson, Ateism: Ingmar Bergman,  Christer Fuglesang (han som flyger runt i rymden borde väl ändå tro på Gud, han hälsar ju nästan på Gud där ju. Om man får skämta lite om det hela.) och så självklart allas kära Robert Aschberg. Men under kristendomen då? Carola Häggkvist. Hur jävla seriöst låter det. Nej, jag skämtar inte! Blir det storm över det jag skriver nu då får det vara så. Carola Häggkvist, av alla stora kändisar, så väljer de att skriva överreligiösa oseriösa plastdockiga Carola. Varför, varför, varför. That really gives us a face. Nu är detta på inga som helst sätt påhopp mot Carola, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Vad händer när man dör? I kristendomen begravs vi i kistor (oftast) eller så kremeras vi, (bränns). I de andra religionerna skrivs det om varför man begravs på det och det sättet, som i Islam, där man begravs med ansiktet vänt mot Mecka. Men, varför begravs då vi "kristendomare" (för att få det att låta lite roligt.) i kistor? Va? Vad har det med att vi kommer till himmelriket, helvetet eller skärselden att göra? Jag fattar inte! Kristendomen kommer/har växt upp ur judendomen, och även i judendomen begravs de döda i kistor, men jag har ännu inte funnit något om varför vi läggs i kistor. Är det någon annan som vet? Isåfall så vädjar jag till allmänheten: Berätta det för mig. 

Vem hade du varit om du inte var i den religionen du var nu? Om du är född i Islam, och plötsligt "byter" till Hindusim, till exempel. Inom Islam där du ber vid de fem bönetiderna, - varje dag, så byter du, där inom Hinduismen själva går till olika tempel och ber, och det finns olika tempel för de olika gudarna, och hinduen som individ väljer själv vilken gud den har som främst. Hur skulle det vara? Vem skulle du bli? Jämför själva, kristna som buddhister, judar eller ateister, go for it ! Berätta gärna för mig hur ni tänkte och vad ni jämförde med.

Ateister tror inte på någon gud. Men ateism är ju ändock någon sorts religion. Finns det dem som inte tror på någon religion alls, dom som inte tillhör någon religion? - Ja, gör det säkert. Vissa gör det frivilligt, som ateister, andra inte. Men ateist och att inte tillhöra någon religion alls kan ju inte vara samma sak, tycker jag iallafall, vi har säkert delade åsikter, men jag tycker inte det.. Ateism har ändå med gudar att göra, eftersom ateister inte tror att det finns någon gud och att det inte är någon gud som skapat världen, så det är ju.. liksom.. En religion i sig, att inte tro på någon gud. Eller, vad tycker ni? Ateism har ju ett namn, ja, - ateism heter ju ateism. "Tillståndet" har ändå ett namn, man tror inte på någon gud, då är man alltså ateist, (ordet ateist låter nästan lite hatiskt tycker jag, ett ganska starkt ord.) Men om man inte riktigt vet vad religion är, och om man inget vet om sin släkt och familj, eller om man inte vill tillhöra någon religion, men man kanske tror på någon gud, som inte så många andra känner till, eller om man ligger någonstans mittemellan två eller flera religioner, vad är man då, och vad hör man till för något då?

Babelfish

Testa min nya funktion: Babelfish på bloggen! Översättningen öppnas i ett nytt fönster.

There is a something to cry for

Det finns något inom mig som saknar så att det knappt går att sakna mer. Mitt så sociala vanliga tal har tonats ner till något halvtyst, tråkigt osocialt mummel. Jag är hela tiden vännen som står på sidan av och lyssnar till den lyckliga kärlekshistorien och jag är vännen som står brevid och tröstar över bråket inom förhållandet. Jag är vännen som står och hör till ljuden av berättelser, söta som socker.

Jag är vännen som finns där
Men ändå inte riktigt finns.
Jag är vännen som ser och bryr sig
Men ändå inte riktigt alls.

Jag börjar faktiskt ledsna. Folk får höra saker för att man litar på dom, och sen utnyttjar dom det. Fan, vad jag blir förbannad. Sådär jättebra känns det ju inte när det man har tas ifrån en.
Jag vill ut. Ut och gå . Men jag vettefan med vem, och ingen vill med ut heller.
Jävlar, jag känner mig omtyckt.  Men jag ska väl inte säga något. Förut ville inte jag följa med ut. Inte för att det var så många som frågade, men iallafall.

Btw, till dig; Du är så jävla falsk. Under vår tid så var hon allt du pratade om, och så gör du sådär mitt framför ögonen på mig. Det var ju pga att du pratade om henne som jag inte orkade att stanna? Förstog du inte det? Jävligt respektlöst, ni kan ju vara lite lugna iallafall, fan, du vet inte att det där sårar va?

Jag känner mig lite bortglömd.. Av folk.. Och utnyttjad.. Alltså det finns fortfarande folk som fortfarande är mina vänner och behanldar mig okej. Det ska ni inte bortse ifrån. Men dom andra då? Som är vänner, som inte riktigt beter sig som vänner? Inte för att det precis finns stadgar om hur en vänskap ska vara och hur man ska bete sig, men alltså. Vissa saker är att ta i med, som man kan genomskåda ganska klart, som glas ungefär. Snälla, snälla, snälla, SNÄLLA, sluta utnyttja mig. Jag blir så trött. Om jag skulle bete mig såhär mot er, hurfan jävla förbannade skulle inte ni bli då? Va?
Tänk efter lite. Tänk för i hela helvete efter lite grann.

Jag är ledsen. Märks det? Jag är hungrig, det kanske också märks. Men jag har inte PMS, det är en sak som är säker. Men just nu känner jag mig riktigt ensam, riktigt ledsen men samtidigt riktigt , riktigt arg. Det är inte riktigt.. kul. Jag känner känslor som jag inte vill känna, känner konstiga känslor över saker jag inte borde veta om,. Jag tänker på saker jag inte borde tänka på. Vissa saker borde egentligen aldrig ha hänt. Men på samma gång är man ändå tacksam för det som skett.
Men jag vill inte må dåligt. Inte nu. Inte fyra ynka dagar innan skolavslutning. Fan, jag orkar inte. Nejmen på riktigt, jag klarar inte av det här. Jag håller på att få något sorts nervöst sammanbrott typ. Usch, det låter som om jag håller på och dränker mig själv i självömkan, men det är inte så jag menar! Det är inte det budskapet jag vill gå ut med. Nej, nej, nej och åter nej.
Varför har inte biblioteken öppna såhär sent för? Jag vill ha nåt lugnt ställe att ta vägen till på kvällarna när det blir såhär. Usch, vad man känner sig misslyckad och värdelös. Men alla måste få ha sånahär dagar/kvällar/tider ibland. Det är ju dock sällan kul.. Ibland kan det vara skönt att vara ledsen. Men jag ser ingen som helst jävla nytta i det här. Ingen alls.

Klockan är 21.32 och solen har nästan precis gått ner. Nu är det ett tyst sommarmörkt mörker över Säter och ingenting känns lyckligt. Jag tänkte gå ut och sätta mig på balkongen och läsa lite, men det känns lite kyligt att sätta sig där nu, när inte solen skiner mot väggen där nu. Vad ska jag hitta på. Idag iallafall så var jag med Melissa och Linnea, vi solade, solade, solade, solade, solade lite mer, och sen drog vi till Grillen och käkade glass och strips, och sen solade vi lite mer på beachvolleyn, sen spelade vi... och så solade vi... och sen gick vi hemåt. Sen mötte jag pappa och Love i trappen påväg upp till mig,  de skulle iväg och bada, så jag följde med. Badade.. När jag la mig på handduken så blev jag deprimerad, kom att tänka på *text saknas* och blev lite dyster. Så åkte vi hem , och nu är jag än mer dyster. Nyss var jag näst intill förbannad, nu vet jag inte. Mer.. Någon djup kvällsdeppression. Jag kan ju inte påstå att det blir bättre av att sitta och skriva här hur man känner/mår heller, det blir lite värre, då man tänker efter på vad man ska skriva, och det jag tänkte skriva om idag var ju om mina känslor. Man gräver efter känslorna och när man hittar dom så växer dom, och växer.. Och växer.. Ju mer man skriver. Vilket är lite jobbigt, så snart kommer jag brista ut i gråt, känna självömkan och snart efteråt kommer jag bli jättearg. Jätte, jätte, jättearg.
Så jag tror att jag slutar blogga här. Precis här.