TovehTyckerOm

Tell me dear.. What's your secret ?

Han satt som vanligt vid det lilla fiket och drack sitt kaffe. Läste tidningen, precis som vanligt.
Ingen förändring sen senaste gången han var där, tidningen - lika ointressant som alltid, kaffet, lika värmande och uppiggande, precis som igår, och alla andra dagar.
Denna Tisdagseftermiddag orkade han inte anstränga sig för att läsa artiklarna ordentligt, eller för att lugnt och sansat bestämma om kaffet var väl gjort, eller bara något ihopslängt snabb-blask. Men vad gjorde honom så onormalt oanständigt trött denna Tisdag?
Kanske jobbet.. Det nya fallet tog musten ur var och en som var inblandade i fallet, allt de kom fram till, ledde ändå bara tillbaka till samma punkt de befann sig på i början. Det kändes som om allting cirklade runt, runt, runt i en ond cirkel.

För den delen så var det nog inte riktigt bara det nya fallet som tröttade ut Wilbur Jones.
Hans lilla smutsiga, grå lägenhet behövde verkligen ett mirakel, eller något åt det hållet. Mjölkförpackningarna blir allt fler, och alla dessa påsar med gamla chokladbiskvier han inte orkat ätit upp, snart kommer han kunna bygga hus med mjölkförpackningar som byggstenar och de halvtorra biskvierna med smält choklad som fog.. Eller. .. Han skulle lika gärna kunna bygga en hög mur istället, så att han hade en anledning till att stanna hemma om dagarna.
Visst, han skulle troligen, antagligen och ganska definitivt förlora jobbet. Men vem behöver ett jobb när man bor instängd i en äcklig lägenhet, med en mur för dörren?
Vardagsrummet, till bredden fyllt med papper, viktiga papper, nersöglade, flottiga och äckliga, såg inte längre ut som ett vardagsrum. Snarare som ett slabbigt kontor, tillhörande en kriminalare som inte riktigt kan konsten att städa.
Ja, precis, ett kontor tillhörande Wilbur Jones. Inte mer med det.
 Wilburs kontor på jobbet såg ungefär likadant ut, kaffekoppar överallt, några få koppar med gamla earl grey påsar i, och såklart papperspåsar innehållandes halvätna chokladbiskvier. Skrattretande.

Wilbur är 28 år, fortfarande ung, men hans liv lever som om han vore så mycket äldre. I dagarna finns inga större förändringar.. Han går till jobbet varje morgon vid klockan nio, lunchar med sin kollega och gode vän Charlie Stone vid 12.30 snåret. Jones beställer våfflor, och Stone beställer vegetariska vårrullar. Stone är vegan, medans Wilbur inte gärna tackar nej till en fläskig köttbit. Efter lunchen återgår de till arbetet, och vid 17.00 fikar de tillsammans inne på jobbets fikarum. Runt halv sju snåret brukar Charlie börja vandra hemåt, medans Wilbur stannar till tio, halv elva många kvällar. Sakta tar han på sig sin kappa, tänker efter lite för att se om han kommer på något innan han i sakta mak går hemåt.
Väl hemma tar han sig en kopp kaffe ur sin fortfarande väl fungerande kaffemaskin, ser på kvällsnyheterna för att sedan läsa lite på fallet. Det är sällan Wilbur kommer i säng innan halv två på nätterna..

The shit of today is ...

Dagens, eller snarare aftonens gnälllista. Haha, det suger. >.< Kan inte ni gnälla lite också? 
Vad vill ni gnälla på idag? 

• Sinnessjukt ont i ryggen
• Mensvääääääääääärk
• Hungrig.
• Den här dagen har varit jävligt knepig..

Fortfarande berget.

Femte anhalten: Dubbelrum Södra berget hotell - Sundsvall

Ett sött mindre dubbelrum, med helkaklat badrum med dusch. (Ingen bastu alltså.) Ett rum , två sängar plus en extrasäng till ungen. Utsikt över havet. Ett mysigt litet rum. :)
Jag såg blossom stå och ha friskis och svettis-pass alldeles neranför på bakgården vid utkikstornet!

Jag har sett:
Martin från Fråga Olle (Åt middag med)
Johannes Brost - Joker i Rederiet (plus hans blonda dotter!)   (Åt middag med Johannes)
Teliapappan - Vad-han-nu-heter i teliareklamen, han som tappar datorn i vattnet och håller på och fifflar med Gotländskan Monica.
Blossom - Hälsodivan från den forna gruppen Afrodite (spelade never let it go i melodifestivalen.. ehh. nåt år.)

Det här är fint det. Dessutom har vi tillochmed, tamejfan åkt taxi.

Berget, igen. :)

Fjärde anhalten: Södra berget hotell - Sundsvall, Minisvit.

Minisviterna har jag berättat om förut, stor hall, stort badrum med dusch och bastu, minibar, ett sovrum med dubbelsäng samt vardagsrum. Skitsamma, det är fint, lyxigt och jävligt behagligt.

Puss på er.

First hotel Strand

Framme .

HOTELL SÖDRA BERGET - SUNDSVALL, FINALLY!

Andra anhalten: Hotell södra berget - sundsvall

Äntligen, äntligen, äntligen framme. :) Vi har en ny svit på andra våningen istället för på sjunde. Det är massa kändisar från svensk skidsport här, och på tisdag blir dom fler. Så många att hela hotellet är fullbokat.

Vi har en skitstor dusch, och en härlig bastu.

Puss på er ! <3

Hotellfrukost

Frukosttime !

Jag och Love ställer klockan på åtta, för att ungen ska hinna vakna och jag ska hinna duscha och göra mig iordning för att sedan gå ner och äta frukost.
08.31 knuffar jag ordentligt på Love, eftersom han inte reagerat på den senaste halvtimmens knuffar. Jag har inte ens stuckit ut minsta tå utanför täcket, det är alldeles för tidigt för att gå upp och äta frukost. Det är söndag.
Jag reser mig upp, rullar från våran bäddsäng, över till hotellsängen och ner på golvet i en jävla fart. Fin start på morgonen må jag säga, hahaha. Jag går in i badrummet och fixar håret någorlunda, tvättar ansiktet,, hoppar i kläderna och skyndar på Love. Då kommer pappa in i rummet, han är hurtig han. Han ska ju iväg och jobba så han äter frukost väldigt mycket tidigare än oss, eller ja, idag var det inte så jättetidigt. Men nu har han åkt och ansvaret ligger på mig och Love, nu ska vi plocka ihop alla våra grejer och sedan lämna skräpet till hotellets förfogande. :p

Iallafall så var frukosten ingen höjdare, jämfört med Sundsvall och Scandic i Gävle så var det här som en vanlig frukost hemma. Utbudet var klent och det fanns två sorters vitt bröd, varav ca. 14 sorters grova. Pannkakan med grädde var däremot uppskattad av ungen. Haha, han tröck i sig pannkaka som om han aldrig ätit det förr, hahaha, det var en ordentligt rolig syn. Dessutom öste han på med sprejgrädde. Bokstavligt öste , hahaha.
Juicen var som vanligt god, Love tyckte om kakorna.. Ja, det var helt okej, men en ganska klen frukost. Jag är inte särskilt jättemätt. 

Puss påer, nu ska jag duscha.

GRATTIS TILL LINNEA ÖHMAN - 16 ÅR IDAG !  :D :D :D :D <3<3<3<3<3<3

Scandic hotel - Bollnäs

Första stoppet på hotellresan:

BOLLNÄS - Scandic hotel

Utseendet från parkeringen när vi kom med bilen var inte den bästa. Skitskabbigt hotell, tänkte jag. Men vafan, whatever, hotell som hotell, jag är lycklig.
Hotellentrén ser väl sådär lite småmysig ut, bortsett från de ryska idrottarna som springer runt och pratar ryska hela tiden.
-För er som inte vet det har jag någon konstig fobi för ryssar, jag tror att de kommer kriga mot mig en otrevlig dag. Ryssland är stort och jag så liten. Nu för tiden minns jag dock inte längre orsaken till varför jag är rädd för själva Ryssland. Jag kommer väl på det nåndag.

Hotellrummet är ett vanligt dubbelrum, med en bäddsoffa som ungen ligger och sover i. Dubbelsängen har pappa jäst ner sig i, och jag antar att jag sover med ungen i bäddsoffan. (Love bad så snällt och ville att jag skulle sova hos honom.)

Typiskt nog så ser vi just nu på Psycho på teve, hotell hit och hotell dit. I feel good. Ja, och så hade pappas chef lämnat en ljudbok i bilen som vi åkte med, så ifall vi fick tråkigt skulle vi lyssna på den.
Komiskt nog handlar även den om ett hotell. Någon försvinner mystiskt och spårlöst från en hotellsvit osv..

Södra Berget hotel i Sundsvall ligger 2,5 timmar bort härifrån, däremot kommer resan dit att ta minst 5 timmar. Pappa jobbar ju på vägen dit. -_-'
Det är så jävla tråkigt att ligga därbak i bilen, och eftersom stubbfräsen är så tung så skakar hela bilen när man kör på vägarna, så att man kan inte ligga ner på sätena, för då rullar man av. Alltså, = ingen sömn. Så mår jag jätteilla när jag är hungrig och det skakar, det är.. äckligt. Känns som en rejäl bakfylla typ. Utan spyorna. Hahah. :)

Snart Sundsvall, snart! <33

Öh

"Jag vill ha en fadder som kan hjälpa mig och min by. Göra så att jag kan få gå i skolan, dricka rent vatten och klara mig i livet, - och få en framtid"

- Jag vill ha en fadder. En som skriver brev till mig, tar hand om mig, hjälper mig när jag har det svårt. En som kan hjälpa mig att klara mig till framtiden.

Ja, inte fan vet jag.

Giordano Bruno said ...

"Om det inte är sant, så är det iallafall bra påhittat."

På busstationen, ...

På busstationen, i korridoren, på jobbet, i klassrummet, i hissen, ja, överallt följer dessa mp3/mp4 spelare med.
Jag brukar tänka på och undra ganska starkt, vad är det för musik de lyssnar på?

Jag brukar lyssna på musik efter mitt humör, vilka platser jag är på eller vilka tankar jag tänker. Troligen så gör många andra ganska likadant. När jag gick på Klockarskolans högstadium brukade jag ofta sitta vid borden innanför entrén och kika på de elever som kommer in när de kommit från bussarna. De som gick ensamma kunde man lättast se humöret på. Nedstämda, glada, uppspelta, trötta o.s.v. o.s.v., och så dessa hörlurar från mp3n. Då blev jag ofta ganska tankspridd, vad är det de lyssnar på egentligen? När man kommer sådär trött till skolan, lyssnar man då på Death-punk eller någon seglivad ballad? Jag vet inte.. Det är ju såklart olika per person, men roligt skulle det vara om det fanns en såndär liten tankebubbla ovanför var persons huvud, där det står artist och låtnamn. Haha, fantasirikt och ganska humoristiskt, musiken man lyssnar på är ju en personlig grej, men erkänn, det skulle vara kul?

Jag vet att även du har tänkt på det här ibland.  - Vad lyssnar svenska folket på för musik egentligen?

Öppna dina ögon, älskling

Buddha said

"Aldrig försvinner följden av en handling"

I hurt myself today, to see if I still feel

Vi är ganska själviska när det kommer till andras problem. Ja, alla har vi problem i våra liv att tänka över, samtidigt så har våra vänner också problem. Men inte är det ofta och/eller många som vill ställa upp och lyssna. Visst, man lyssnar när man känner för det, annars är det bara drygt. Sånt händer, men om vi tänker efter .. vet vi inte själva hur ont det gör, och hur mycket det sårar när man märker att ens vänner inte riktigt vill lyssna och ställa upp för en?  - Jo. Oftast så gör vi det. Så varför ställer vi inte upp ?
Nej visst, man kan inte ställa upp för allt och alla, hela tiden. Det har jag erfarenheter av. Man glömmer bort sig själv och så blir det så att man sakta går sönder inombords. Småproblem som det här med att kompisen inte har råd med att köpa den där tröjan eller att man bråkat litegrann med sina föräldrar, det är sådant man inte behöver gå in djupgående på. Däremot så beror det ju på hur illa personen i fråga tagit situationen, men det märker man, sån't vet man när man känner sina vänner. Djupare, större problem är situationer man ska ta tag i , se till att din vän mår bra. Annars kan det skita sig totalt .
Lägger man sig i för mycket, och tar hand om för mycket, kan det hända att man inte orkar när det verkligen är illa .