TovehTyckerOm

Tell me dear.. What's your secret ?

Han satt som vanligt vid det lilla fiket och drack sitt kaffe. Läste tidningen, precis som vanligt.
Ingen förändring sen senaste gången han var där, tidningen - lika ointressant som alltid, kaffet, lika värmande och uppiggande, precis som igår, och alla andra dagar.
Denna Tisdagseftermiddag orkade han inte anstränga sig för att läsa artiklarna ordentligt, eller för att lugnt och sansat bestämma om kaffet var väl gjort, eller bara något ihopslängt snabb-blask. Men vad gjorde honom så onormalt oanständigt trött denna Tisdag?
Kanske jobbet.. Det nya fallet tog musten ur var och en som var inblandade i fallet, allt de kom fram till, ledde ändå bara tillbaka till samma punkt de befann sig på i början. Det kändes som om allting cirklade runt, runt, runt i en ond cirkel.

För den delen så var det nog inte riktigt bara det nya fallet som tröttade ut Wilbur Jones.
Hans lilla smutsiga, grå lägenhet behövde verkligen ett mirakel, eller något åt det hållet. Mjölkförpackningarna blir allt fler, och alla dessa påsar med gamla chokladbiskvier han inte orkat ätit upp, snart kommer han kunna bygga hus med mjölkförpackningar som byggstenar och de halvtorra biskvierna med smält choklad som fog.. Eller. .. Han skulle lika gärna kunna bygga en hög mur istället, så att han hade en anledning till att stanna hemma om dagarna.
Visst, han skulle troligen, antagligen och ganska definitivt förlora jobbet. Men vem behöver ett jobb när man bor instängd i en äcklig lägenhet, med en mur för dörren?
Vardagsrummet, till bredden fyllt med papper, viktiga papper, nersöglade, flottiga och äckliga, såg inte längre ut som ett vardagsrum. Snarare som ett slabbigt kontor, tillhörande en kriminalare som inte riktigt kan konsten att städa.
Ja, precis, ett kontor tillhörande Wilbur Jones. Inte mer med det.
 Wilburs kontor på jobbet såg ungefär likadant ut, kaffekoppar överallt, några få koppar med gamla earl grey påsar i, och såklart papperspåsar innehållandes halvätna chokladbiskvier. Skrattretande.

Wilbur är 28 år, fortfarande ung, men hans liv lever som om han vore så mycket äldre. I dagarna finns inga större förändringar.. Han går till jobbet varje morgon vid klockan nio, lunchar med sin kollega och gode vän Charlie Stone vid 12.30 snåret. Jones beställer våfflor, och Stone beställer vegetariska vårrullar. Stone är vegan, medans Wilbur inte gärna tackar nej till en fläskig köttbit. Efter lunchen återgår de till arbetet, och vid 17.00 fikar de tillsammans inne på jobbets fikarum. Runt halv sju snåret brukar Charlie börja vandra hemåt, medans Wilbur stannar till tio, halv elva många kvällar. Sakta tar han på sig sin kappa, tänker efter lite för att se om han kommer på något innan han i sakta mak går hemåt.
Väl hemma tar han sig en kopp kaffe ur sin fortfarande väl fungerande kaffemaskin, ser på kvällsnyheterna för att sedan läsa lite på fallet. Det är sällan Wilbur kommer i säng innan halv två på nätterna..