Världen, världen, världen.

Det här är mitt liv och min värld. DU är en del av min värld, och allt som händer omkring mig är en del av MIN värld.

J
ag får så svårt ibland att tänka så att det är som det är, jag har känslor och jag lever, jag är här och jag är jag, men det finns andra människor också! Exempel, du som läser! Du känner något just nu, du är där du är och du är du, kanske har du ont i magen eller är lite förkyld, kanske tänker du på något som gör dig glad eller så tänker du kanske på något ledsamt. Det är så svårt att känna att det är fler som också känner! Missförstå mig absolut inte nu, för då framstår jag som en jubelidiot. Jag menar inte heller att jag inte fattar att andra mår dåligt, är glada, har problem, osv osv osv. Det jag menar är att hela världen består av människor som är en del av min värld, de bara går runt på jorden, går runt här och där och bara är, och känner. Fattar du? Någon mer än jag som kan känna såhär ibland?
Självklart är det som världens mest självklara sak i världen, men ibland kommer det ögonblick när jag kan stå och titta på en person, och bara inte fatta att den personen också är just det, - en person. Som känner, som känner olika saker, som jag också gör! Jag känner ju också! Du, ni , och alla de andra, är en del av MIN värld. Jag kan ju helt glömma bort att ni också har en värld. Jag är en del av eran också, inte ni bara av min.
Jag reagerar si och så på att gasledningsavtalet (östersjön-ryssland) just godkändes, du reagerar på ett helt annat sätt. Min värld förändras si och så för att Barrack Obama har blivit president i USA, din värld förändras också si och så, men samtidigt ändå på ett helt annat sätt.
Min värld är som den är, mitt liv är som det är, det är ditt också. Vi lever HELT olika, eller kanske väldigt lika, men vi har reagerat olika på olika saker i våra liv. Ingen är lik en annan, och så vidare.
Ingen kanske förstår mig alls just nu, någon kanske gör det. Jag vet bara inte vad jag ska säga, jag kan bli helt ställd ibland när jag övertänker på sådant här.

Hur ofta tänker jag på att jag är en del av din värld nu?
Oftast är ni ju bara andra människor som vandrar omkring här på jorden, vissa i min närhet.. Som bara går, och går.. Jag kan bli att känna mig väldigt, väldigt ensam, hur många människor jag än har omkring mig.

Vad vet vi egentligen? Alla ni andra bara kanske är utsatta programmerade folk som har, likt SimCity karaktärer, ett inprogrammerat program som bestämmer hur, var och när ni ska gå och prata, och vad ni ska säga..
Självklart är det inte så, men är det bara jag som kan känna att det är lite så? Alla andra kanske bara är.. alla andra?

Min värld är min värld, helt ovetande om att du har din värld som bara är din värld, som i sin tur är helt ovetande  om.... . .. .. .... .. ...

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback