TovehTyckerOm

Du, vi och ungdomarna

Idag så lät jag läsarna bestämma topics åt mig. Dessvärre blev svaren att jag skulle skriva om alla möjliga saker inom sex. Ehum. Låter ju oerhört bra, verkligen. Men sen kom Bee med världens bästa topic. : Ungdomar, barn och äldre människor - hur smarta dom är! Jag känner att jag inte kommer kunna skriva så mycket om alla tre åldersgrupperna, så därför bestämmer jag mig för att skriva om ungdomarna. Tack Bee !


Se på oss. Vilka otroliga saker vi skapar och gör egentligen. Vi går i skolan, som idag bara blir hårdare och hårdare, och lärarna bryr sig inte alls lika mycket som de borde om eleverna. Eleverna börjar tappa motivationen, de blir trötta, många blir att inte alls må bra, och hemförhållanden (som även det idag blir hårdare och hårdare) gör att vissa elevers psyke långsamt trasas sönder. Detta tar inte lärarna hänsyn till. De pucklar på eleverna med alla möjliga sorters uppgifter, och helt plötsligt när det närmar sig slutet på terminerna, då sätts det en jävla massa prov.
Varför sprider inte lärarna ut proven, så att både lärare och elever får det lättare? Lärarna får mindre att rätta, och eleverna får mindre jobb. Det är prov, efter prov, efter prov. Fattar de inte?
Jag personligen har stått och gråtit inför mina lärare om proven, hur nära jag varit att hamn på Individuella programmet i gymnasiet, pga att min lärare i matten har sabbat mina betyg i matte totalt. Nu kämpar jag för att hålla mitt "Godkänt" vid liv.

Men det är inte bara vi niondeklassare som råkar ut för krockar bland vanliga prov och nationella prov,. Det är alla andra klasser från fjärde årskursen upp till nian. Proven sätts alltid på slutet av terminen. Många lärares ursäkt till detta är att, jamen, det vi har prov på blir vi inte klara med förns i slutet på terminen iallafall? - Jo, det blir vi visst. Det är hetsarbete som gäller i alla olika kapitlen i de olika ämnena. Ni vuxna som då gick i skolan förr. Vad fan vet ni om hur det är att vara vi idag? Alltså, inget elakt menat, men ärligt talat, ni säger att ni förstår oss. Men ni vet verkligen inte. Ni kan inte påstå att ni förstår att vi har det jobbigt , men att vi ska kämpa ändå. För ni förstår inte. Ni kan förstå att det är jobbigt på det sättet att ni själva gått i skolan och det är det gamla vanliga, men hur mycket vet ni om vad som sker bakom skolans stängda dörrar? Era barn säger mycket, men inte allt. Och vissa saker vet vi ingenting om, vi elever, men det sker ändå. Ni kanske inte förstår vad jag menar nu men, lärarna och andra arbetare på skolorna går inte korrekt efter de s.k "vägar" som de ska gå. Men vem gör det egentligen. Inte ett företag är felfritt tror jag.

Men ungdomar är så jävla smarta, men det är väldigt ofta som de blir hindrade från att utföra det de vill. Många har drömmar om att få hjälpa människor i andra länder, att rädda människor, andra vill hjälpa samhällena att bli bättre, andra vill skapa och så vidare, men vi går förlorat om så mycket, eftersom det är så otroligt sällan som vi blir trodda på. Vi blir inte stöttade vi får INGEN SOM HELST SUPPORT! Folk tror oss inte, "Jaja, visst, kul för dig, lycka till." Säger man med en väldig ironi, till oss. Det känns. Vuxna och äldre blir inte riktigt utsatta för samma sak lika ofta idag. Klart att det händer, det sker ju hela tiden, men inte på samma sätt. Dessutom är det ju en otrolig skillnad mellan vi ungdomar och vuxna. Vi tänker inte på samma sätt, känner inte på samma sätt, e.t.c. e.t.c. Ni fattar. Det är ofta ni vill att vi unga ska agera äldre än vad vi är , agera på ett sånt sätt vi inte ens har förmåga till att göra. Vi är unga fortfarande, men även för att vi visar oss smarta och duktiga, så är vi inte i den åldern som vi kanske kan likna oss att vara, så ni kan inte puckla på oss med massa uppgifter såhär. Vi ska hjälpa till i hemmet, vi ska ta hand om skolan, det finns tillochmed elevers föräldrar som blir förbannade om inte eleven kommer hem med MVG:n i fickan. Vilken press sätter inte de vuxna på sina  barn?! Men samtidigt, så vi barn/ungdomar sätter en jävla press på de vuxna också. De ska uppfostra oss och de tar hand om oss och så, det får ni ju en jävla cred för, vilket ni ska ha också. Men vad får vi cred för egentligen? Vad berömmer ni oss för? Vad ger ni oss i gengäld för att många av oss gråter sig igenom skoltiden, skär sig fram för att hålla sig vaken, kämpar starkt,. Vissa går ju fram via glädje, och det är ju bra, dom har en sådan tur, de ska också ha cred, för att dom är starka nog att gå framåt genom skolåren med ett leende på läpparna!
Förstår ni vart jag vill komma?
Ge oss tillbaka, eller dela med er, av den uppmärksamhet ni stulit från oss
Vi är smartare än ni tror, vi är er framtid