I'll make you come alive

HERREGUD SÄGER JAG BARA. Dessa bussar..!

I
morse när jag ÄN EN GÅNG satt bredvid samma gubbe på bussen så fick jag väldigt, väldigt ont i ryggen. Inte nog med det så var det pratkvarnar runt mig, överallt. Jag som bara ville ta det lugnt och lyssna på musik.. Hursomhelst när jag väl kommer fram i Borlänge och ser den där förbannade HOPEN med folk som ska med buss 602 och 603. Lika mycket folk som vanligt, alldeles för många som åker.
När jag kliver av så lyckas Nic(k)las möta mig, då han precis också klivit av sin buss. 602:an står och väntar och folket bara PRESSAR in sig i bussen, jagar efter en sittplats. Jag och Nic(k)las bestämmer oss för att vänta till 603:an kommer, med tanke på att så många tröck in sig i 602:an så borde det ju bli lite mer plats på 603:an .. Men där hade vi fel, åh så fel! Kön in till bussen blev ju bara större och större (inte mindre som den ska bli när folk går in på bussen?), plötsligt påstår ungen (Nic(k)las) att det tar stopp, att bussen blir full. NÄHÄDU! Vi ska på, bestämmer vi. När vi väl kommer in i bussen så hamnar jag i en väldigt, väldigt bakåtböjd position, då en snubbe med EXTREMT STOR ryggsäck stod framför mig. Kunde han inte tagit av sig sin ryggsäck och ställt den eranför fötterna, som jag gör med min jättehandväska? Nej nej, här ska vi ta plats. Ja, jag stod där och böjde ryggen (aj!) och så skulle det självklart på några till. Trångt som bara den blir det, och snubben framför mig hade ingen vidare balans och vinglade in i mig hela tiden. Och som alla vet är jag varken stor, lång, stark eller särskilt balanserad!! Han var stor, lång, jag, liten och kort = INGEN BRA KOMBINATION!
Vi åkte vidare och i god tro tänkte jag att vi skulle komma fram snabbt eftersom med såhär mycket folk på bussen så kan ju knappast chauffören vara så dum att han stannar och släpper på fler.
(JAG VET, att chaufförerna måste stanna och släppa på folk, men när det är så fullt att det är folk tryckta mot dörren så får man inte släppa på fler, vilka tider och hur viktiga de än är, så får de inte! Med tanke på att är det så många på bussen har man för många ståendes vilket bryter mot Svensk lag!)
Men jovisst, chauffören släpper på människa, efter människa. Först en kvinna med stor ryggsäck som tränger sig på. Nic(k)las börjar superfnissa och jag börjar garva med mitt magstöds-skratt. BAH! Chauffören kör över farthinder, alla guppar och gungar och jag blir mos och Nic(k)las bara fnissar, skrattar och fnissar. Jag står ostadig som en nybörjare på surfingbräda. (Inte så bra alltså.)

Chauffören bör ju köra sakta med så mycket folk på bussen, MEN ICKE! Inte för att han kör på lika fort som vanligt men nu, nu var det inte försiktigt överhuvudtaget alltså. Tänkte han ens på att vi stod där och höll på att dö i skratt, besväran och trängsel? Ja, kanske. Men ärligt talat så undrar jag om han verkligen brydde sig. DON'T THINK SO!

När vi kom förbi Soltorg och alla smartasses skulle av så blev det ju SUPERKAOS! "MEN GÅ UT DÄR FRAM!"
"NEJ, GÅ UT HÄR!" "Ursäkta, oj, förlåt, oj, oj, ojsan, oj, haha, oj, hej, jag ska av här ja, oj, ojoj"
Ja, jag säger då det, OJ OJ in my ass.

Slutligen kom vi fram till Maserhallen där vi skulle av, där slängde vi oss av och fick luft.

Sen när vi skulle över vägen så blev vi nästan överkörda av en kvinna i en silvrig bil som hade lite bråttom.

Bussar alltså.. ...

Postat av: Nic(k)las den 2009-09-29 @ 18:57:52

hahahaha... man kan inte göra annat än att skratta när du är med! Ohgud jag dör av skratt, jag skrattar bara jag tänker på dig.. din osmidighet, din ställning i bussen, hahaha..

Postat av: Sara den 2009-09-29 @ 19:39:20

haha:DD


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback