Colorblind

Ja, här sitter jag i min underbara ensamhet på mitt nystädade rum och skriver blogg, för en gångs skull.
Nationella proven står mig upp till halsen, snart är det föreställning och min rygg.. Min arma, lilla rygg.

Jag har precis städat klart rummet, hängt in alla kläder och slängt tvätten i tvättkorgarna.. Ska tvätta imorgon, hann inte idag för pappa hann före! Dum som han är. Hahaha, jag tvättar dock inte med tvättnötter och kör på med sköljmedel som vanligt. Robin har åkt tillbaka till Sundsvall.. Jag bakade jättegoda kakor med hans pappas flickvän idag! Det blev havreflarn och Wienerlängder. Mmm, gott var det. Fast, havreflarnen blev bäst. Jag har några här bredvid mig faktiskt. Tillsammans med matteboken och de gamla nationella proven.. Fyfan säger jag bara, nationella prov hit och nationella prov dit, de är överallt! Aldrig får man ro. Skolan är som ett heltidsjobb, som kuratorn sa till mig för någon vecka sen, och det är ju helt sant. Tyvärr så verkar inte lärarna och läroplanen förstå hur jobbigt det är. "Skolan går före allt" sa min mentor. Oj, vad peppad jag kände mig.. Herregud, jag ställde frågan om skolan går före livet. Min mentor blev sur och sa att studierna är viktiga, och sen gick han sin väg. Hurra! Jag är ju helt söndersliten av allt detta pluggande. Såg en reklam på tv idag, från Rädda barnen, "Många barn bär på en tung hemlighet", då det är en liten kille som vaknar på morgonen och sätter sig upp ur sängen, och det ser tungt ut. Och i madrassen syns formationerna efter hans kropp, som om något jätte, jättetungt har legat där. Så känner jag varje jävla morgon när jag ska upp. Det är verkligen sjukt tungt att sätta sig upp och känna att, snart ska man iväg till skolan. Liksom. fyfan.



Till ryggen nudå.. Jag har haft ont i fyra, fem dagar, på högra sidan av ryggen, i mitten ungefär. Och det är vidrigt vad ont det gör! Det är värre än vad det brukar vara, och nu är det så att det är jobbigt att gå längre stunder, stå är drygt och sitta är värst. Det är helt förjävligt nu när jag måste plugga som fan hela tiden. . Usch, usch.  Men såkan det vara !  Nu ska jag plugga vidare..  Helvetesplugg.

Puss

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback