TovehTyckerOm

En vind blåser tag i gräset , blad från blommor med all världens färger lyfts med av vinden och dansar en vacker dans
Det finns inga hus så långt ögat når, inte heller en enda människa befinner sig i min omgivning
Det är tyst
Så väldigt tyst
Jag har aldrig varit här förut. Den här ängen är helt enorm
Vart är jag?
Jag känner inte igen mig, jag ser inget annat än en blå himmel och denna oändligt stora äng
Varför är just jag här och ingen annan?
Hur har jag hamnat här?
Jag fångar ett blomblad i handen. När jag sedan öppnar min hand för att se på det, är det en fjäder.
Vinden tar fjädern med sig .
Var är jag?
Var är jag?
Jag minns inte hur jag hamnade här. Vad hände innan jag kom hit?
Var är alla människor jag hade kunnat mött här?
Var är alla andra?
Varför är jag ensam här , och varför just jag?

Jag tror att det här är oändligheten
Kanske är det så att jag inte existerar som en levande människa längre
Kanske är det så att jag förlorat leken, som livet leker med oss alla
Möjligen, så är det så att jag står i oändligheten, för att vänta på den jag älskar
Men varför är jag ensam?
Varför är ingen jag älskar med mig?
De som förlorat före mig, de jag älskat som förlorat leken innan jag gjorde det, varför är inte de människorna här?
Varför är jag ensam?
Kanske måste det vara äkta kärlek
Där båda parter älskar varandra
Inte bara jag som älskar
Kanske är det så att jag ska se framåt
Gå vidare
Gå vidare, från det här ?
Gå alltid vidare.

Nu ska jag bara sitta här en stund
Leka att jag lever
Ja, för nu lever jag ju, på sätt och vis.
I oändligheten.
Är det inte det vi alla ber om
Innerst inne?